Dag 47 - Hemresan
Dag 46 Sista dagen innan hemfärd
Det blev en jobbig natt, hela familjen verkade plötsligt ha drabbats av resfeber (kan man få det för hemresan?) och var vakna i omgångar hela natten. Kl. 06.30 ringde klockan, för kl. 07.00 skulle vi skypa med hela Bellas klass. Det blev ett kärt återseende och Bella var så glad och uppåt efter. Nästan hela klassen var med och henne älskade fröken Carina. Så himla kul att det gick att genomföra mellan New York-Tumba. Nu längtar Bella verkligen till måndag då hon får träffa alla kompisar.
Efter skypandet ringde vi SAS för att fixa våra flygbiljetter hem. Det strular fortfarande och nu visade det sig att de har bokat dubbla platser hem, men bättre det än inga iallfall.
Sedan gick vi och åt frukost på vårat vanliga café bredvid hotellet. Barnen var inte på så bra humör men vi hade bestämt oss för att se Frihetsgudinnan idag och köpt biljetter så det var bara för hela trötta familjen att hoppa på tunnelbanan Downtown. Väl framme fick vi vänta lite på båten, men sedan gick båtresan ut till statyn fort, ca 10 min. Väl där fick vi guidning via handsfree och begav oss upp i statyn. Det var otroligt intressant med guidningen, vi visste nästan ingenting om henne innan. Jag fick dock lyssna på barnguidningen för att översätta till barnen så jag kan numer svara på frågor som ”Vad har Frihetsgudinnan för skostorlek?”. Vill ni veta mer intressant fakta får ni fråga Jonatan. Vi gick trappan upp för halva statyn. Biljetterna upp till kronan var slutsålda sedan länge. Jag tycker det är överskattat att gå upp i statyn men visst var det fin utsikt när man gick ett varv runt henne på pidestalen högt upp i luften. Annars ser man henne lika bra från marken. Jonatan tyckte det var jätte kul och hade gärna stannat längre. Vi fick se hur hon ser ut inuti och sedan gick vi vidare till ett museum där bl.a. originalfacklan finns (den byttes ut efter 100 år) och även en exakt replika av henne ansikte mm. Intressant som sagt.
Vi tog båten tillbaka till Manhattan och begav oss med tunnelbanan tillbaka Uptown. Jag och Alex var trötta och ville ladda inför kvällens höjdpunkt så vi åkte till hotellet och vilade. Jonatan och Bella gick en sväng i Central Park och tittade på ekorrarna.
Vid kl 16 var det då äntligen dags för mig och Alex att bege oss till MSG (Madison Square Garden-världens mest kända hockeyarena enligt dem själva). New York Rangers hemma arena. Min och Alex första livs levande NHL match. Rangers skulle ta sig an Ottawa Sanators. När vi kom dit, 3h före nedsläpp, visade det sig att de öppnar först 1h före nedsläpp. Vi gick runt lite i souvenirbutiker och satte oss sedan på en italiensk restaurang mittemot så att vi hade utsikt ifall spelarna skulle råka komma traskandes. Tänk om vi skulle lyckas få Henkes (Lundqvist) autograf.. Spänningen och förväntningen inför kvällens match var på topp. New York fullkomligt kokade. Överallt var det folk med Rangers tröjor, och på storbildstv visades massa klipp från matcher och självklart på lagets stora hjälte, vår egen Henrik Lundqvist. Vi träffade ett svenskt par på restaurangen och satt och pratade med dem lite men kl 17 kunde vi inte hålla oss längre utan gick in igen. Därinne hade det nu samlats tusentals Rangers fans, stämingen var på topp. Jätte mycket svenskar också förstås. Kl. 18.00 blev vi insläppta och biljetterna fungerade bra som tur väl var (köpta i andra hand). Man fick Rangers halsdukar vid ingången till Alex stora glädje.
Vi fick verkligen guldplatser. Center ice, rad 15, klockrent. Stämningen är fantastisk. När spelarna kommer in på isen exploderar arenan. Matchen blir riktigt spännande, 2-2, förlängning, första målet vinner. Kan ni tänka er euforin och jublet som uppstår i MSG när Rangers avgör på övertid? Galet! Jag tittar på min son som lyser av glädje och känner att det är värt varenda krona av den dyra biljetten. Ja jag skulle kunna betala det dubbla för att få se honom så lycklig igen. Fantastiskt. Efter lite shopping (ok inte så lite, men vi var ju inne i ett lyckorus) så går vi ut i NYC natten. Snacka om party på gatorna när Rangers har vunnit hemma. Vi överlåter festandet åt de andra tusentals fansen och åker hem med tunnelbanan. Efter lite sightseeing (eller gå vilse som det också heter) så kommer vi tillslsut fram till hotellet. Vi är helt fulla av adrenalin och springer upp till rummet för att berätta för Bella och pappa vad vi varit med om. Inne i rummet möts vi av, ytterligare adrenalinpåslag. Bella och Jonatan har varit på Alladin på Broadway och även det var tydlilgen helt fantastiskt. Bella har sjungit nonstop sedan de lämnade teatern och hon försöker på en minut återberätta allt hon har varit med om. Tror tom. hon slog Faster Josefin i att prata fort.
Så i mun på varann allihop försöker vi återberätta om våra fantastiska kvällar, och så slutar denna Jorden runt resan. Imorgon är det packning och hemresa till Stockholm som gäller. Vi håller tummarna att inte snökaoset ställer till problem för oss utan att även avslutningen på resan får gå precis lika smidigt som det har gjort på hela resan.
Vi kunde inte fått en bättre avslutning på denna fantastiska resa.
/Cecilia
Dag 45 – Ground Zero
Vi vaknade lite sent och åt frukost på dinern som vi hittade första morgonen varpå vi gav oss på att resa med New Yorks tunnelbana ”downtown”. Vi gick ner på den närmsta nergången som låg på Broadway, en aveny bort från ”vår” gata. Dock så blev vi åtsagda att gå upp, korsa gatan och sedan gå ner igen i tunnelbanan för att komma till rätt plattform. Ok, spännande. Dom kör med någonslags höjdgräns för att bestämma vilka som ska räknas som barn eller inte och en kille nere i tunnelbanan hjälpte oss att köpa biljetter och visade med handen vart gränsen gick... Vi vågade inte chansa så vi tog 4 biljetter för 2.5 $ styck. Vi åkte ner till stationen ”South Ferry” med sikte på att åka ut till Frihetsgudinnan. Väl vid blijettkontoret så stod dock en stor skylt med att det var slutsålt med biljetter för att åka upp i Frihetsgudinnan så vi bokade in att åka upp dagen efter istället.
Vi gick uppåt på Manhattan och besökte istället ”Ground Zero”. Tungt att besöka monumenten där alla namn på de som dog var inristade. Det blev att berätta för barnen vad det var som hände där. Hur vi minns att vi hade varit i Haninge i vår lägenhet den dagen och slagit på tv:n efter att Cissis syster Jenny hade ringt och berättat vad som hade hänt.
Vi hoppade på tunnelbanan igen och åkte över till Broklyn. Häftigt att gå ner till fästet av Brooklyn Bridge och se ut över Manhattan. Vi gick runt bland små mysiga kvarter innan vi tog tunnelbanan tillbaka till Manhattan.
Vi blev väldigt förvånade över tunnelbanan. På kartan såg det solklart ut: F-linjen gick från stationen på ”Jay street” upp till ”47-50 st, Rockefeller Ctr”. Men för säkerhetsskull frågade vi mannen i tunnelbaneluckan vilken som var rätt perong och hur hur vi skulle åka. Enligt honom behövde vi hoppa av vid någon station och byta till A-tåget. ”Ok, konstigt” tänkte vi och gick ner till perongen. Lagom där så hade jag glömt bort vart vi skulle byta. Vi frågade tunnelbanepolisen som istället sa att vi borde byta vid ”West 4:th street” till B-tåget för att komma fram. Vi tittade en extra gång på kartan i tunnelbanan och bestämde oss för strunta i instruktionerna vi fått och sitta kvar på tåget och testa lyckan. Några stationer senare var vi mycket riktigt framme... Väldigt konstigt att vi fick som många olika ”goda råd”.
Vi delade på oss så Cissi och Bella gick tillbaka till dockaffären medans jag och Alex drog oss uppåt 58:e gatan och leksaksaffären. Efter besöket där gick vi vidare uppåt en bit in i Central Park. Alex var så där sugen men jag ville verkligen gå in en bit och se hur det såg ut. Han blev lite mer intresserad när vi hade gått förbi Central Park Zoo och vi pratade om filmen Madagaskar och att dom faktiskt hade pingviner där på riktigt. Vi tog bara en kort promenad innan vi sammanstrålade med tjejerna på hotellet. Cissi hade fyndad på ”GAP” men inte haft med sig legget när hon skulle handla. Så vi gick tillsammans dit och det blev ytterliggare något plagg innan vi kom därifrån. Sedan tog vi en tidig middag på ”Fridays” för att få barnen tidigt i säng. Imorgon är det Skype inbokat med Isabellas klass. Hon ser verkligen fram emot det.
/Jonatan
Dag 44, I´m singing in the rain
Vi vaknade av att regnet stog som spö i backen. Hmm vad gör man i NY när det ösregnar? Vi började med att ta en taxi till Toms Restaurant (Toms Diner) för en söndagsbrunch. Lite kul att vara där då det är där som gänget i Seinfeld hänger och även titeln på Suzanne Vegas låt från -84. Det var jätte mysigt och gott, bra start på dagen.
Efter det åkte vi vidare till Childrens Museum, som inte är ett museum utan mer som Lekslottet/Tom Tits. Perfekt för en regnig dag. Något som slog mig var hur väluppfostrade våra barn var jämfört med de amerikanska. De väntar på sin tur, och aktar sig om någon vill fram och så. Amerikanska barnen kan det här med att ta för sig om man säger så. Intressant att se. Efter ett par timmar där var barnen helt genomsvettiga (och vi med) av aktiviteterna så vi åkte hem till hotellet för vila och duscha.
Efter lite vila åkte vi vidare till Bowlmor, som är ett stort bowlingpalats. Vi hade en riktigt rolig kväll med lufthockey, biljard, bowling och god mat. Under middagen tittade vi på amerikans fotboll, men ärligt talat, är det någon som förstår reglerna? Precis när man tror att ena laget har fått poäng, så jublar andra laget?? Jag fattar INGENTING. Det var ändå ganska kul då det var någon typ av final och ett NYC-lag var med och hela puben kokade. Alex vann bowlingen för övrigt.
När vi gick därifrån så upptäckte vi restauarangen som låg precis granne. Det var Jekyll & Hyde. En restaurang vi har tänkt att besöka men visste inte om barnen vågade. Vi gick in och tog lite mer mat/dessert och lite gott att dricka. Det var en riktig upplevelse. Personalen var skådespelare och skojade och spökade med barnen. Det var uppträdanden och allt möjligt spooky. Alex tyckte det var hur kul som helst, Bella tyckte det var lite för läskigt.
Det hade ätnligen slutat regna så vi tog en kvällspromenad hem och när vi passerade Times Square ropade barnen ”Kan vi inte gå in på Toysrus?” Jag tittade på klockan, den var strax 22.00 så jag sa självsäkert ”Jo visst kan vi göra det, om den är öppen”. Självklart är Toysrus öppet kl 21.45 en söndagkväll i NYC. Sagt och gjort, denna härliga kväll avslutades alltså med ett par varv i inomhus pariserhjulet i Scoobydoo vagnen till barnens stora förtjusning.
/Cissi
Toms Restaurant
Dag 43 New York-New York
Vi vaknade vid kl 8 och drog oss lite på rummet innan vi gick ut på ett närliggande café för lite frukost. Det är riktigt kallt, runt nollan, men iallafall strålande sol. Solen märker man dock inte av så jätte mycket i NY eftersom byggnaderna är så höga att solen bara visar sig på vissa avenyer. Som tur är har vi packat ner riktigt varma kläder så vi tog en härligt, frisk promenad på Manhattan. På Times Square var det full ruljans med ca 30 figurer som går runt och vill att man blir fotade med dem (samtidigt som man ska ge dem pengar). Det var allt från Mupparna, Toy Story, Batman och Dora som sprang omkring. Mitt på Times Square ligger (världens största?) Toysrus. Det är helt otroligt. En gigantiask dinosaurie som rör sig och ryter, massa stora byggnader av lego, en stor transformer, ett riktigt Barbie-hus man kan gå in i, ett stort Frozen-land och såklart ett stort Pariserhjul som går genom alla våningar. Maffigt. Alex fastnade i Lego-avdelningen och Bella tittade sig fascinerat omkring. Vi lyckades komma ut därifrån tomhänta(!). Vi gick vidare ner mot Macys (med ett pit-stop på en av mina favvoaffärer The Gap). Macys är ett gigantiskt varuhus med mestadels märkeskläder (alltså alldeles för dyrt för mig) men nu var det rea 50-75%, så Jonatan tog barnen till Mc Donalds medan jag gjorde en riktigt ”Mamma-shopping”. Alltså plocka på sig så många klädesplagg man hinner och hoppas att det är rätt storlek, in i provhytten, fort som tusan prova allting, ut igen. Trots min super snabba shopping hade jag tydligen varit borta alldeles för länge, barnen (och Jonatan) var rejält uttråkade. Vi bestämde oss för att dela på oss lite så Bella hängde med mig till Victoria Secret och Jonatan och Alex gick över gatan till Empire State Building. Vi har ju inga mobiler här så nu får man verkligen gå tillbaka i tiden och bestämma att ”vi ses här om 1h”. Efter 1h var jag inte i närheten av att vara klar så Jonatan och Alex gick en sväng till på stan. När de sen kom tillbaka så ställde sig Jonatan i kö med mina påsar medan jag passade barnen. 45 minuter senare var han klar. Galet mycket folk och framförallt två struliga tjejer framför honom som skulle ha massa rabatter etc. När vi äntligen kom ut från Victoria Secret promenerade vi mot 5th Avenue. Vi gick förbi Bryant Park där de har skridskoåkning. Jätte mysigt med musik och fullt av folk som stapplade fram. Det är otroligt populärt och en jätte lång kö så vi orkade inte ställa oss i kö. Dessutom kör de utan hjälm, och jag skulle aldrig nånsin släppa ut barnen på isen utan hjälm.
Sedan delade vi på oss igen, och sa att vi skulle ses på hotellet ikväll efter middagen. Jag och Bella styrde stegen mot American Girl. Det var den affären vi upptäckte på Hawaii som Bella blev så förtjust i och de har ju sin Moderbutik här i NYC. Det är helt GALET. Det är 4 våningar fullt av docksaker. Man kan göra sin egen American Girl docka som ser exakt ut som sig själv, samma hårfärg, ögonbryn, ögonfärg etc. Det finns kläder som man kan matcha och få exakt likadana som sin docka. Det finns ett docksjukhus, där man kan lämna in dockan så kommer hon tillbaka i rullstol eller med gipsat ben och på kryckor t.ex. Det finns hårfrisörer för dockorna, samt öronpiercing (riktig). Det finns en restaurang med Brunch, Afternoon Tea och middag. Efter att ha gått runt i en dryg timme och tittat på alla fantastiska saker man kan köpa till dockorna började vi bli hungriga. Vi frågade i restaurangen om det fanns bord och fick till svar att den är uppbokad flera veckor i förväg, men att det alltid brukar bli nån No Show, så vi kunde vänta och se. Till Bellas stora glädje fick vi ett bord. Hon hade med sig sin docka Alicia, som av en händelse snart fyller 1 år så hon tyckte vi kunde fira henne med en middag på dockrestaurangen. Vilken upplevelse. När vi kommer in frågar hovmästaren ”Hur många är ni?” Jag: ”2 pers” Hovm: ”Och hur många dockor?” Jag: ”Eh 1 docka”. Då hämtar hovmästaren en liten dockstol till dockan som hon sätter fast på vårat bord. Det är så surrealistiskt att sitta i en restaurang fullt av (mestadels) mammor med sina döttrar och dockor på varje bord. Middagen i sig var fantastisk, 5-rätters, jätte gott. Dockan Alicia fick en egen liten tallrik och kopp, som man får ta med sig hem. Bella och dockan fick matchande hårsnoddar samt blommor att ha i håret. På bordet fanns även konverseringskort som man kunde använda för att fråga varandra frågor t.ex. ”Vilken dag i veckan tycker du är bäst? Vad har du för drömmar” etc. Så det blev en riktigt mysig mamma-dotter stund. Det är väldigt kul att umgås med ett barn i taget, mycket lättare att prata klart, utan att bli avbrutna och så.
Det hela var väldigt amerikanskt. På menyn står det antal kalorier efter varje rätt, allt för att hjälpa mammorna och deras döttrar att välja rätt mat just för dem. Många barn firade födelsedag där så personalen kom in med tårta med ljus och sjöng för dem. Bella har ”bestämt” att hon vill åka hit själv med Moster Jenny nästa år när hon fyller 10 och köpa en American Girl docka och göra allt vi inte gjorde idag (bl.a. ta hål i öronen, gå till frissan, bli fotad till ett tidningsomslag med sin docka mm). Hon säger att de ska åka hit med tomma resväskor så de kan fylla dem med diverse shopping. Ha så kul Jenny ;-)
Efter denna upplevelse promenerade vi tillbaka till hotellet och inväntade killarna som kom strax efter oss. De hade sprungit runt i massa leksaksaffärer och Legoaffärer och ätit middag på en pub som lyckligtvis visade en hockeymatch Med NY Rangers (dem vi ska se live på tisdag).
Nu blir det godnattsaga innan vi alla kommer somna glada men trötta efter en heldag med shopping och promenad i The Big Apple.
/Cissi
Dag 42 – Resan till New York
Klockan 04 var det upp och hoppa. Vi fick liv i barnen, sa adjö till vårt hotell och Vegas och tog en taxi till flygplatsen. Väl där så blev det lite frukost för att förbereda inför ännu en flygning med United (eftersom det är uselt med mat på flyget). Strax efter att vi gått igenom gaten och innan vi kommit på planet frågade Cissi: ”Vart är din kofta Bella?”... Det blev en joggingtur igen för mig genom flygplatsen bort till fiket där vi ätit frukost och sedan tillbaka till planet. Väl där så sitter Cissi och barnen på en egen rad medans jag sitter vid gången på raden bakom. Brevid mig sitter en kille som egentligen skulle bokat två säten... Han suckar för att planet är fullbokat så han inte kan sätta sig på någon annan rad. Istället sitter jag hela flygningen på snedden på hälften av min stol för att få plats. Sådär roligt. Vi lyckas i alla fall alla sova lite grann vilket vi kändes skulle behövas.
I New York så hämtar vi ut väskorna och hoppar in i en taxi. Det var kallt!!! Någon minusgrad och vi hade endast koftor på oss. Kändes väldigt häftigt att åka igenom Lincoln-tunneln och sen komma ut på Manhattan!
Det kändes som att hotellet låg väldigt bra till då vi nästan kände igen oss från Vegas med alla lampor som lyste nerifrån 7:e avenyn mot Times Square. Vi checkade in och drog på oss lite mer kläder innan vi gick ut. Vi hittade direkt en mysig italiensk restaurang där vi gick in och åt en fantastikt god middag. Sedan strosade vi vidare norrut mot Central Park varpå vi svängde österut för att komma till leksaksbutiken som vi lovat barnen att gå till. Det var ingen liten butik... Efter ett långt besök och några småinköp var vi rätt slut och gick tillbaka till hotellet. Väl där lämnade jag övriga och tog en promenad själv för att se lite mer av New York. Någon timme senare kom jag tillbaka blåfrusen och la mig jag också. Men väldigt nöjd att nu vara här och se New York.
/Jonatan
Dag 41, Sista dagen i Vegas
Vår sista dag i Vegas bjöd på många godbitar. Vi började med en riktigt god frukost på vår rockrestaurang. Sedan tog vi det lugnt på hotellet, spelade lite och kollade lite cirkus.
Vi har varit gifta i 10 år nu så vi tyckte det var på plats för ett förnyande av löften. Självklart ett äkta Elvis-bröllop i det berömda Little White Chapel. Många kändisar har vigt sig här, bl.a. Britney, Nicolas Cage, Michel Jordan, Demi Moore och Bruce Willys mf, och det var även här som Ross och Rachel spontantgifte sig i Vänner efter en blöt kväll i Vegas, lite kul. Roligast för oss var att få dela det med barnen som alltid har pikat oss för att vi gifte oss innan de var födda. Trots ett klassiskt Elvis-bröllop så var det riktigt romantiskt att förnya löftena efter 10 år av upp- och nergångar. Prästen var jätte bra och det hela avslutades med lite dans till Elvis.
Efter detta åkte vi limo (vit såklart) till restaurangen Top of the world som ligger i en av USA:s högsta byggnader ”Stratosphere”. Det var fantastiskt. Restaurangen på 106:e våningen roterar så man får verkligen se hela Vegas från ovan. Vi hade också prickat in solnedgången, fantastiskt. Jätte god mat och trevlig personal också. Efter vår bröllopsmiddag åkte vi hem till hotellet, spelade lite roulette och tog det sen lugnt på rummet. Imorgon bär det av till The Big Apple, kl. 04.00 står klockan på. Sista anhalten av vår härliga resa och endast 1 vecka kvar till hemresa.
Godnatt önskar nygifta Herr och Fru Berggren.
/Cecilia
Dag 40, Downtown
Vi åt den goda frukostbuffén igen på hotellet, bra start på dagen. Vi tog det lugnt på hotellet fram till kl 13. Då tog vi en taxi till Freemont Street, downtown Las Vegas. Detta är den ”riktiga” bilden man har av Las Vegas med mycket affärer, människor och neonljus överallt. Det är som en inomhustunnel med massa affärer, restauranger och casinon. Vi åt lunch och shoppade lite. Vi såg några som åkte linbana uppe i taket på tunneln och Alex ville absolut testa detta. Bella tyckte det såg alldeles för läskigt ut men Alex och Jonatan gick iväg. Tyvärr måste man väga 45 kilo så Alex fick inte åka denna gång, och då hoppade Jonatan med.
Efter lite shopping satte vi oss och fikade, när vi kom ut igen så var det mörkt och de hade satt på alla ljus i tunneln, jätte coolt. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och åt på hårdrocksrestaurangen vi åt på första kvällen. Sedan tog vi en ”tidig” kväll med film på hotellrummet så vi låg alla i säng vid kl 21.
Dag 39 – Grand Canyon
Klockan var inställd på 05.00 och strax efter så ”väckte” barnen och Cissi mig med födelsedagssång. Strax efter gick vi ner till lobbyn och ut till Limosinen som väntade på oss. Vår chafför, Bob, var urtrevlig och drog anekdoter och pekade ut platser längst The Strip medan vi åkte och hämtade upp två andra par som också skulle åka helikopter. Kort därefter checkade vi in på helikopterfirman vid flygplatsen. Vår pilot kom och ledde oss iväg till helikoptern som vi fick dela med ett annat par.
Morgonen var väldigt kall och solen hade inte riktigt kommit upp ännu. Vi fick hoppa in i helikoptern efter att ha tagit på sig varsin behållare med flytväst. Väl inne så fick man spänna fast sig och sätta på sig varsit headset. Det tog ett tag att värma upp helikoptern och de fick komma ut med ett startbatteri då det tydligen var lite väl kallt för helikoptern. Piloten körde på lite musik i hörlurarna medan vi väntade. När han hade fått igång motorn, lyft helikoptern några få meter över asfalten så svängde han runt och började sakta flyga mellan de andra helikoptrarna och över flygfältet till en ”startplats”. Precis när solen kom över horisonten byttes musikspåret över till top gun-låten och han drog iväg. Så himla häftigt. Efter ett tag byttes musiken ut mot en inspelad guidning som piloten ibland avbröt och inflikade egna berättelser och fakta. Guidningen blandades med väldigt härlig blandning av musik. Top Gun-motivet när vi startade, ”Leaving Las Vegas” när vi lämnade Vegas bakom oss, Indiana Jones (Raiders March) när vi flög nära marken strax innan Grand Canyon, Wagners Die Walkure när vi dök ner i Grand Canyon för att landa bredvid Coloradofloden. På vägen flög vi över Hooverdammen och Lake Mead. Magiskt.
Jag hade varit riktig orolig att barnen inte skulle våga flyga men de visade ingen tvekan och tyckte det var jättehäftigt att flyga helikopter. Vi hade också en väldigt trevlig och förtroendeingivande pilot som började med att berätta om säkerheten och avslutade med ”Don´t worry, I´m an awesome pilot”. Vi hade ju gått upp rätt tidigt och det dova dånet från helikoptern hade en sövande effekt på Alex så han slocknade helt mot min axel, vilket piloten tyckte var roligt. Jag fick väcka honom när vi flög in ovanför kanjonen.
Vi landade längst nere i kanjonen och gick ur helikoptern. Det var iskallt! Solen hade ju precis kommit upp så den lyste ännu inte ner i kanjonen. Vi fick gå ner i en båt som körde oss upp en bit i Coloradofloden där vi pausade för att ta kort. Häftigt att vara där längst ner och titta upp på klippväggarna ovanför. Så fort båtmotorn stannat så började vi åka rätt fort baklänges. Coloradofloden rör sig väldigt snabbt och det ser man även på alla virvlar i floden. Vi såg även 2 uttrar som låg och vilade sig längs klippkanten.
Snart var vi tillbaka på helikoptern och flög upp ovanför klippkanten där vi släpptes av vid ett flygfält. Därifrån går en rundslinga med buss som man tar och hoppar av vid olika läger och utkiksplatser som finns. Vi var vid en western stad, Indian läger och två olika utkiksplatser. Vid ena utkiksplatsen klättrade vi upp på en topp som stack ut från klippan. Även om vi mindes klättrandet över Petra som rätt mycket värre så höll vi hårt i barnen. Utsikten var riktigt magnifik.
På vägen tillbaka med helikoptern så flög vår pilot in över The Strip och naturligtvis så växlades musiken till ”Viva Las Vegas” i hörlurarna med Elvis. Det var riktigt häftigt att flyga över The Strip och se det från ett annat perspektiv.
Väl tillbaka i Vegas så stod vår chafför Bob och väntade på oss. Han frågade om vi hade bråttom. Annars kunde vi åka och ta kort vid Las Vegas-skylten. ”På!” sa vi och sagt och gjort så stod vi snart vid skylten och tog kort. Han hade givetvis en plats där vi kunde gå förbi kön av andra turister som stog och tog bilder. Han fortsatte att berätta historier och peka ut platser. Bla att ibland när han plockar kändisar från sina privatjets så brukar dom låta planen stå på för att det tar sån tid att värma upp motorerna annars. Han var civilingenjör i byggnadsteknik och hade varit ansvarig på något hotell innan det gick i konkurs men nu kör han limo.
Hemma på hotellet blev jag firad med lite födelsedags Champange. Vi tog sedan en taxi bort till Bellagio för att se den gigantiska fontänspelet som de har framför hotellet. Det var fantastiskt. Fontänspelet är synkat med musik och vattnet sköt ibland upp 140 m upp i luften! Efter det delade vi upp oss då Bella ville iväg till en butik och köpa en present och Alex inte orkade gå så långt. Vi skulle ses vid Venetian, hotellet med gondoler och egen Rialto bro. Spännande att skiljas åt utan mobiler och bestämma plats där man ska ses utan att ha varit där. Allt i Vegas är stort, det är mycket människor och sedan har vi det där med Cissis lokalsinne. Men när Bella var klar lyckades vi i alla fall hitta varandra igen. Efter en underbar middag på en italiensk restaurang så var vi mer än nöjda efter den långa dagen och tog en taxi tillbaka till hotellet.
/Jonatan
Lyxigt
Vår fina helikopter
Dag 38, En bättre måndag
Vi vaknade runt kl 09.00 och gick ner och åt frukost i hotellets bufférestaurang. Det är den största frukostbuffé jag nånsin sett. De hade min favorit, när en kock står och lagar omelett på beställning, mums. Barnen såg direkt ”Gör din egen mjukglass”-stationen, sen var ju frukostaptiten sådär.
Efter det tog vi en sväng på hotellet igen och sen tog vi en taxi bort till andra sidan The Strip, till Excalibur. Det är ett stort sagoslott (som också är hotell och Casino) där de bl.a. har Riddarspel etc. Vi spelade lite där, gjorde en jätte rolig laserlabyrint hela familjen och sen gick vi ut vidare på The Strip. Vi betade av hotell för hotell, det ena mer fantastiskt än det andra. Det var New Yorktema, regnskogtema, Paristema (med ett Eiffeltorn hälften så stort som det riktiga), Venedigtema (med riktiga gondolder). Sedan kom vi fram till den omtalade M&M-fabriken, där fick barnen göra en egen M&M-godispåse (svindyrt visade det sig). Det är helt fantastiskt för en hotellnörd som jag att få uppleva alla dessa fantastiska och mytomspunna hotell. Dessutom finns det ju massa gatutrollkarler som är hur duktiga som helst, jätte kul. Efter ett par timmar på The Strip tog vi en taxi hem till hotellet. Där spelade vi lite mer, såg en cirkus-show och gick sen upp på rummet och vilade lite.
Ikväll har vi varit på Excalibur Igen). Vi såg en fantastisk Dinnershow med riddarspel. Det var väldigt verklighetstroget, Bella tyckte det var lite väl läskigt. Vi var i lag Dragon, de ondas sida, och heja fram den fruktansvärda skurken som sprutade eld (på riktigt). Det hela avslutades med fyrverkerier inne i matsalen. Middagen var 3-rätters med en god soppa till förrätt (som Alex tog en extra portion av). Till huvudrätt kom det in grönsaker, potatis och en hel grillad kyckling, men inga bestick. Vi var ju i medeltiden nu. Jätte kul och super gott. Lyckad kväll helt enkelt. Sedan tog vi taxi tillbaka till vårat hotell, ytterligare lite spel och nu är det dags att sova redan kl 21.30.
Imorgon bitti kommer en bil och hämtar oss kl. 05.45 för att ta oss till helikoptern som tar oss till Grand Canyon. Jonatan fyller år och det kan väl finnas sämre sätt att fira sin 33 års-dag på än en helikoptertur över Vegas och Grand Canyon?
/Cissi
Dag 37 Viva Las Vegas
Mellanlandingen i San Francisco började med att vi stressade av planet för att hinna äta lunch innan nästa flyg skulle gå 1,5 timme senare. Vi skyndar oss igenom de olika gaterna och hittar tillslut ett hamburgerställe. När vi ska betala märker vi att jag har glömt Jonatans plånbok i stolsfickan på flyget, där vi dumt nog för tillfället hade alla kreditkort. Han springer tillbaka och försöker minnas viken gate vi landade vid och som tur är står planet kvar och de kan gå in och hämta plånboken.
Planet blir sedan 1 timme försenat och vi landar i Las Vegas runt kl 19.00. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men det slår definitivt allt jag någonsin har kunnat föreställa mig. Redan på flygplatsen finns det fullt av spelautomater överallt. Vi tar en taxi till vårat hotell ”Circus Circus”. Alla hotell här har ett tema, vårat är Cirkus. Varje kvart har de gratis cirkusshower man kan titta på. De har förståss även ett gigantiskt casino. Det är spelautomater precis överallt. T.om. på bardisken är det skärmar där man kan spela på. På plan 2 har de en gigantisk spelhall för barn (tänk spelen på Gröna Lund x5). Hur kul som helst. Både jag och barnen tycker sånt här är typ det roligaste som finns så vi började direkt springa från spel till spel. ”Tyvärr” är det också väldigt lätt att vinna gosedjur på spelen och det är ingenting vi har plats med i resväskorna direkt, men den dagen den sorgen. Vårat hotellrum ligger på våning 32 och har en fantastiskt utsikt över The Strip.
Eftersom vi hade gått upp kl. 04.00 så tänkte vi slänga oss direkt i säng när vi kom till hotellet, men det gick bara inte. Det första paret vi möter på i hissen börjar prata lite och säger ”Vill ni veta en hemlighet med Las Vegas? Sov inte!” Det stämmer nästan, det pågår saker hela tiden. Så vi spelade en massa, gick och åt mat på en av hotellets alla restauranger, en riktigt schysst rockrestaurang (undrar vem som valde ställe?) och gick tillslut motvilligt upp till rummet. Jonatan kunde inte gå och lägga sig, han ville ut till The Strip, så han begav sig ut själv i Las Vegas natten. Det är enda nackdelen med att resa med barn, vi kan ju inte gå ut på natten tillsammans och göra Vegas. Vi skulle bjudit med en barnvakt hit. Jag och barnen somnade tillslut runt kl 01.00. Jag hann bli lite orolig för Jonatan men strax innan 04.00 var han tillbaka och hade massa historier om vad han hade sett. Han hade visst även blivit erbjuden både det ena och det andra, som ensam spatserande man i Las Vegas.
Det är svårt att förklara, och bilder gör inte riktigt stadens puls rättvisa. Någon sa att det är som att leva i dataspelet The Sims, det tycker jag är en klockren beskrivning, det känns inte på riktigt. Jonatan tycker att själva hotellet känns som en gigantisk Finlandsbåt med extra allt.
Sammanfattning av första dagen är, åk hit! Upplev Las Vegas! Missa inte detta! Men man kan med fördel lämna barnen hemma till just denna destination (tycker jag).
/Cissi
Flygplatsen i Las Vegas
Dag 35 & 36, Sol och bad
Sista dagarna på Hawaii har varit lugna och sköna. Sovmorgon, sol och bad. Barnen älskar att bada och surfa i vågorna här. Emellanåt har vi hängt hemma i lägenheten och spelat nintendo, legat i trädgården och läst samt spelat kort. Alex har googlat på sina nya favoritlåtar ”Så länge gamla Djurgården finns” och ”Jag dricker kall öl”. Om och om igen. Det är så härligt med semester, inga måsten, inga tider att passa, bara massa tid ihop och göra precis det man känner för just för stunden.
Det är otroligt vad bra det har gått för barnen att umgås så intensivt 24h om dygnet. De delar ju tom säng. Visst blir det bråk till och från men inte värre än hemma. De längtar dock väldigt mycket efter kompisar och tycker det är riktigt dåligt planerat av oss att komma hem på en torsdag när kompisarna är i skolan. Men när de fick veta att de ska direkt till mormor och morfar då så blev de glada igen.
Idag promenerade vi till centrum och shoppade och åt på en mexikansk restaurang. Ikväll när vi gick hem så gick vi och sa hejdå till alla hundar som vi brukar hälsa på, på vägen till och från centrum. Bella har sån himla separationångest och började gråta och ville plötsligt inte åka vidare. Hon har tom svårt att säga hejdå till hundar vi inte ens känner.
När vi kom hem gick vi upp och sa hejdå till våran värdfamilj som bor i lägenheten över vår. De har en jättesöt 10 månaders valp som vi busade med ett tag, och deras 6-åriga tjej visade Bella sitt rum. Nästan en kopia av Bellas egna stökiga flickrum med dockor och pyssel lite överallt.
Vi har spenderat lite tid i telefon med olika flygbolag dessa dagar. När vi skulle resa in i USA så blev det strul pga att våra tilltalsnamn inte är våra förnamn i passen så vi har lite olika ordning på namnen i passen/flygbiljetten/Visumet. Nu har vi försökt ordna det och då har de bokat om våra biljetter men just nu vet vi inte om vi har fått sittplatser ihop eller var för sig. Men sådant brukar ju oftast gå att lösa när man väl är på plats på flygplatsen så vi håller tummarna att allt går som det ska.
Imorgon bitti går planet mot Las Vegas kl. 07.30 så vi behöver åka från lägenheten kl 04.30. Det blir en kort mellanlandning i San Fransisco och sedan vidare till Las Vegas.
/Cissi
Dag 34, Kajakpaddling
Jag och barnen tog lite sovmorgon medan Jonatan gick iväg till dykaffären där han skulle bli upphämtad. Barnen hade fått bestämma vad de ville göra idag, och de var eniga om att det de allra helst ville göra var att leka skola. Sagt och gjort. Fröken Cissi höll en historielektion om upptakten till Första världskriget, Pearl Harbor och Atombombningen (tack Google). Jonatan kom hem ganska snart, det visade sig att han inte fick dyka pga att han har astma. De är jätte hårda med det så det blev ingen dykning för honom tyvärr.
Istället bestämde vi oss för att hyra kajaker och paddla ut på havet en sväng. Vi tog en långpromenad till Kailua Beach, lite lunch på Subway och ytterligare en shave ice, sedan var vi redo att ge oss av. Det blev lite tjafs om vem som skulle få offra sig och åka med mamma i dubbelkajaken men snäll som Bella är så gav hon med sig. Jag förstår inte varför de tror att Jonatan är så mycket bättre på att paddla än jag, men det blev vi snart på det klara med. Vi paddlade ut till Flat Island, en paddeltur på ca 30 minuter. Det var en häftig ö med stenformationer, krabbor och en sanddyn som man kunde gå ut på och bada, jätte härligt. Sedan paddlade vi bort till nästa strand, tog en promenad och plockade lite stenar och paddlade sen hem igen. Barnen var otroligt duktiga och flera gånger kunde vi vuxna, som satt där bak, åka snålskjut på de duktiga barnen som paddlade febrilt där framme, jätte skönt ;-)
Allt gick som sagt jätte bra. Isabella tyckte som vanligt att detta var det roligaste hon har gjort i hela sitt liv och hon vill minsann börja i Kajakklubb nu när hon kommer hem. Men när vi sen skulle iland på vår strand så var det väldigt höga vågor. Jonatan och Alex lyckades parera vågorna och glida upp på strandkanten men jag och Bella kom in för snett så vi blev totalt omkull välta av en stor våg. Vi hamnade uppochner under kajaken, jag fastnade i repet som åran satt fast i och allt jag såg var Bellas fötter upp och ner, och jag kom inte fram till henne. Otroligt läskigt och det kändes som en evighet innan jag hade ropat på Jonatan och han hade hunnit fram till henne och fått upp henne över ytan. Hon slog sig ganska rejält över ögat och pannan men verkar inte ha blivit ett dugg rädd av händelsen som tur är.
Därefter duschade vi av oss och fixade till oss och gick den 10 minuter korta promenaden till Buzz Steakhouse. President Oabamas stammiställe. Det var fantastiskt. Ett trångt, mysigt steakhouse med jätte trevlig, avslappnad personal och galet god mat. Jag åt fisk, Blue Marlin tror jag, och Jonatan tog en stek. Fisken med potatismos kan vara det godaste jag någonsin ätit, mums. Även efterrätterna var i en klass för sig. När vi skulle gå hem så snålade vi in på taxi och promenerade hem. Det är en rejäl promenad på ca 45 minuter. Idag tog det 1,5h. Vi missade vår sväng upp mot vår gata så vi hamnade helt fel. Det var kolsvart ute så vi hade ingen aning om var vi var. Alla vägar heter ungefär likadant och vi fick fråga flera personer var vår väg låg, utan att komma rätt. Tillslut stannar det en stor truck som säger att han kan köra oss, så vi hoppar in hela familjen. Vi märker ganska fort att han inte var helt 100% körbar så det var ju tur att det bara var en kort bit kvar till vårat hus.
Väl hemma är vi så tacksamma över att vara hemma så vi duschar, läser godnattsaga och stupar i säng. En händelserik dag med andra ord.
/Cissi
Dag 33 – Chill out
Efter gårdagens heldag så tog vi en lugn dag. Cissi och Bella tog sovmorgon, Alex tittade på pokemon och jag låg och läste på baksidan av huset. Efter en sen frukost så lyckades vi också få igång Alex att göra sina läxor mot att han fick se ett pockemon-avsnitt för varje sida han klarat av.
Cissi hittade på en lek för att få ut barnen. De fick anteckningsblock med sig och så skulle de skriva upp alla cyklar, joggare, amerikanska flaggor, surfbrädor osv på vår promenad bort till den andra stranden här i Kailua. Alldeles spralliga så sprang de ut och började anteckna för fullt. ”Flagga!”, ”Hund!”, ”Cykel!”. Vi utmanar vänner med barn att gå ut på en promenad och se hur många mössor/pulkor/flaggor etc ni kan hitta :-)
Det är en rätt lång promenad bort och när vi kom dit så var barnen rätt trötta. Bra då att vi kom till ”Island Snow”. Vad vi hört så är det en av Hawaiis bästa ”shave Ice” ställen och Obamas favorit. Barnen tog varsin med glass i botten och med smakerna ”apple sour” och ”strawberry”. En hit! Vid stranden var det fullt av kite surfare som höll på att packa ihop.
Vi gick vidare upp mot centrum medan vi höll på att prata om Pearl Harbor, andra världskriget och länder och konflikter genom tiderna. Jättekul att barnen är nyfikna och intresserade och suger i sig och ställer rätt knepiga frågor. En del får man erkänna att man inte kan och att ”det får vi googla på”. Väl i centrum så gick vi in i en dykbutik och jag bokade in en dyk-intro till morgondagen. Man får lite teori, ett provdyk på grunt vatten och sen ut tillsamans med en grupp för ett riktigt dyk. Riktigt spännande!
Vi handlade lite mat och gick hem för lite myskväll.
/Jonatan
Dag 32 – Denna dag gick i Kulturens tecken
Vi var inte så insatta i attacken före besöket, men det är vi nu kan jag lova. Det slog oss direkt hur viktig denna händelse är för amerikansk historia och vilken respekt de har för den här händelsen. Man fick inte ha på mobiler och man fick inte prata på vissa ställen. Det hela började med en film om Pearl Harbor och bakomliggande orsaken till varför Japan attackerade USA. Den visade på hur många tillfälligheter det var som gjorde att attacken gick att genomföra. T.ex. att chefen för Radautrustningen inte tog sina män på allvar när de sa att de upptävkte flygplan på radaren, eller att det blåste åt exakt rätt håll så att de kunde genomföra attacken trots all rökutveckling etc etc. Filmen var väldigt gripande och jag började som vanligt (när jag kollar på film) gråta. Alex tyckte mest det var coolt med alla stora bomber. Men efter filmen hade barnen tusen frågor, vilket ledde till många intressant diskussioner. Det är bra att Jonatan är lite mer historiekunnig än vad jag är.
Sedan hoppade vi på en båt som tog oss ut till minnesplatsen för attacken. De har byggt upp som en stor bro över vraket som ligger kvar på botten. De lyckades bärga och fixa till nästan alla fartyg som blev sänkta men USS Arizona ligger kvar på botten, med soldaterna kvar och allt. Så det är både som en minnesplats och begravningsplats. Väldigt starkt och väldigt verkligt när man står och tittar ner på båten som faktiskt var med om detta. Jonatan och Alex gick sedan in i en jätte stor U-båt (USS Bowfin), som bl.a. användes i andra världskriget, vilket dem tyckte var super häftigt. Jag och Bella shoppade undet tiden. Amerikanerna vet verkligen hur man använder sådana här typer av turistmagneter till försäljning. ALLT finns att köpa med Pearl Harbor: Telefonladdare, kuddar, smycken, gosedjur, ja tom ett specialdesignat Monopol enbart om Pearl Harbor attacken. Fascinerande. Det är roligt att resa med så pass stor barn nu, de tycker verkligen att detta är jätte intressant och vill veta allt. Tur att Google finns! Vi blir lite stolta att ha möjligheten att ge våra barn en sådan här upplevelse. Tänk när de pratar om Pearl Harbor i skolan, vilket försprång barnen kommer ha rent kunskapsmässigt (om nu något fastnar men det vill jag tro) och vad häftigt att veta att ”jag har varit där”. Förhoppningsvis kommer de tycka att historia och geografi inte är så dötrist som det kan vara på lektionerna i skolan. Som sagt jag är inte så historieintresserad men just detta kan jag verkligen rekommendera om ni har vägarna förbi Hawaii.
Efter denna 3h långa upplevelse körde vi vidare med vår härliga jeep. Vi tänkte först åka och bestiga en vulkan men Alex hade fått en tagg under foten dagen innan och hade nu rejält ont, så det kändes som lite för dålig timing att ge sig ut på en sådan strapats. Vi styrde istället bilen mot Polyniesiska Kultur Centrumet på norra ön. Jag var lite skeptisk, jag fullkomligt hatar tråkiga museum där man bara får gå runt och titta på saker utan att röra, men Jonatan sa att detta var mer för barnen och mer interaktivt, och för en gång skull är jag glad att jag lyssnade på honom ;-)
På vägen tid körde vi förbi Nort Shore Taco, och jag ropade ”stanna bilen vi ska äta lunch”. Jag hade läst om detta stället i ett antal researtiklar om Hawaii (Tack för det Jonathan på Hellsten). De är tydligen världsberömda för sina Fisk-tacos. Ja visst låter det suspekt? Jag var väldigt skeptisk men vad tusan man måste ju prova lite nytt. När vi kom in såg vi att det var ett populärt ställe. Varje beställning tog oändlig tid, detta inte pga kunderna utan pga deras system att ta sig tid med varje kund. Här accepterade tydligen alla att stå i kö utan problem. När det var vår tur frågde tjejen i kassan om det var vårat första besök här, när vi svarade ja så tog hon fram massa provsmakningskoppar på deras juicer, glassar etc. Så vi började beställningen med en provsmakning av sortimentet, samtidigt som kön ringlade lång, mycket konstigt, men kul. Jag försökte beställa fisknachos, men fick till svar att ”nej nej, du måste prova våra fisk-tacos, de är speciellt sammansatta med alla smaker och otroligt goda”. Ok. Återigen provsamkning av salsa, ananas eller tomat, det blev ananas. Vilken fullträff. Denna tacos är bland det godaste jag ätit! Missa inte detta ställe om ni åker till Hawaii.
Efter den fantastiska lunhen åkte vi vidare till Centrumet. Det var ganska dyrt att gå in men då ingick alla aktiviteter. Det är ett helt fantastiskt ställe. De har byggt upp ett utomhuscentrum med olika öar, och vatten som går emellan. De olika stationerna/öarna symboliserar de olika öarna som ingår i Polynesien (Polynesien betyder ”de många öarna”), bl.a. Hawaii, Nya Zeeland, Samoa, Tonga, Fiji mf. På varje ö så hade de aktiviteter som symboliserar just denna ö. T.ex. på Hawaii så var det Ukelele-lektion och Hula Hula-dans lektion. På ett annat ställe fick man lära sig trumma, på ett annat ställe lära sig vika djur av palmblad etc etc. Jätte kul. Vi hade gärna stanna mycket längre men vi hade bara ett par timmar på oss för sedan skulle hyrbilen återlämnas. Det hela avslutades med en stor show på vattnet där alla öarna visade upp sin speciella dans och kläder, väldigt roligt. Dock hamnade vi precis precis fiskmatningsautomaten där det flockades gigantiska fåglar som också ville ha mat, så jag hade lite annat att ha koll på under tiden.
När vi åkte därifrån hämtade vi ut vårat välkomstfoto och åkte vidare hem, nöjda och fulla av intryck och upplevelser. Jonatan släppte av mig med två övertrötta och gnälliga barn och åkte för att lämna tillbaka hyrbilen i Honolulu och ta bussen hem. Det blev korv och makaroner hemma i lägenheten till barnens stora förtjusning. De hde fått Tv-förbud hela kvällen så Bella löste korsord och Alex pysslade med sina armband (han har nu fått militärgrön så han kan göra ”Militärarmband”.
Det är så roligt att se att en del vykort har börjat trilla in där hemma. Dock verkar det inte som att något kort från Jordanien och Petra har kommit fram. Barnen blir så glada för alla hälsningar på bloggen och via FB, samt även Skype. De längtar hem nu till släkt och vänner. Förutom det så längtar dem båda två hem till hockeyn, det blir nog till att flytta in i ishuset när vi kommer hem./Cissi
Dag 31 – Hawaii runt?
Äntligen! Lite båge åkande också. Jag drog iväg runt klockan 8 hemifrån och tog sikte norrut längst med kusten. Målet för dagen var att glida runt med den lite mer detaljplanen att eventuellt åka ön runt. Bågen, en Triumph Bonneville var rätt perfekt för ändamålet. Det finns inte speciellt många vägar på ön och samtliga är asfalterade och har oftast runt 35 mph (56 km/h) som hastighetsbegränsning. Lite lagom för en klassisk brittisk hoj att glida runt på.
Solen sken och landskapet var fantastiskt. Jag åkte förbi strand efter strand. Den ena med större vågor, den andra med längre vågor och den trejde med mer naturliv. Det var härligt att bara glida omkring och se surfare paddla ut bland massiva vågor.
På Hawaiis västra spets så skär en bergsformation av ön. För att komma över på andra sidan, som ligger ca 1 km bort, så behöver man åka ner till Pearl City för att åka upp igen. En liten omväg på ca 9 mil. Jag åkte istället över till östra sidan för att se om familjen var hemma och om någon av barnen ville åka lite. Dom var dock nere på stranden så jag hämtade upp extrahjälmen vi lånat och åkte längs med södra kusten mot waikiki.
På vägen dit så höll det på att gå illa. Jag hade spänt fast hjälmen på sadeln ordentlig men spännet hade vibrerat loss och helt plötsligt ramlar hjälmen ner från sadeln. Den sitt fortfarande fast så den börjar slå mot bakhjulet. Det är lite av mardrömsscenariot att den ska åka in och fastna i bakhjulet så att det låser sig. Jag lyckas dock blinka in och stanna innan det händer något värre. Övre kanten på hjälmen var helt bortskavd och däcket hade fått sina små märken.
Jag var lite stressad för att mc:n skulle lämnas tillbaka fulltankad och Honolulu och Waikiki är inte helt lättnavigerade. Alla gator på Hawaii heter ju nästan samma sak (Kalakaua/kailulani/kaiulani/kapahulu osv) och i Waikiki är de enkelriktade. Jag hann dock och hyrbilsfirman tog märkena på däcket och den förstöra hjälmen med en klackspark. Jag bytte mc:n mot en Jeep som vi skulle ha till dagen efter. Veckorna med vår husbil i Australien hade satt sina spår och jag försökte blinka med högra spaken. Att köra på höger sida satt däremot lite mer i ryggraden.
När jag kom hem så upptäckte jag lättad att Cissi och barnen hade hittat hem och hade haft en skön dag på stranden. Vi åkte iväg för att testa restaurangen Buzz’s Lanikai som vi blivit tipsad om från olika håll. Här ska nämligen både Obama och Clinton ha sina stamplatser. Det var dock fullt så vi bokade in torsdag istället och körde en storhandling i centrum, nu när vi hade bil, och sedan middag hemma.
/Jonatan
Dag 30 – Honolulu
När vi vaknade var det hyfsat väder men det mulnade snabbt på lagom till frukost. Vi bestämde oss för att ta lokalbussen till andra sidan ön och kolla in Honolulu.
Efter 45 minuter så var vi framme vid ändhållplatsen. Det är kul att åka buss och se landskapet i landet man befinner sig. Hawaii är precis så grönt och vackert som man föreställer sig. Tillochmed mitt i centrala Honolulu finns det vackra palmer och grönska överallt. Barnen satt och rabblade vilka nummer alla lagkamrater i deras hockeylag har, oavbrutet i 45 minuter. ”1: Zacke, 2: Hampus, 3: Kevin, 4: Emilio, 5: Oliver, 6: Jesper, 7: Dennis, 8: Elliot” etc etc. Tillochmed Jonatan kan nu i stort sett alla nummer på barnen, utan att ens veta vilket barn som är vilket. Jag tror barnen börjar få lite hemlängtan nu.
Väl framme i Honolulu så stannar bussen precis i ett gigantiskt köpcentrum. Barnen ser skylten ”LEGO” på långt långt håll och sätter av ditåt, mittemot ligger ”Disney”. Som pricken över i:et hittade Isabella lite längre bort ”All American Girl”. En butik full av saker till dockan: snorkelset, skolbänk, gymnastiksal (!), örhängen (ja riktiga örhängen, jag frågade hur man får på örhängena på dockan och fick då till svar ”ja vi piercar dockan förstås”). Bella var i himmelriket. Beslutångesten har nog aldrig varit så stor men det blev tillslut ett ”Reporter-kit” till dockan med kamera, tidning och allt, supersött.
Efter ett par timmar och lite mat i magen så tog vi en buss ner mot Waikiki-beach som är Hawaiis största och mest välbesökta strand. På vägen ner skriker plötsligt Jonatan till. ”En MC-butik. Hoppa av bussen”. Han har längtat så mycket efter att hyra MC, och vi hann inte riktigt med det i Australien så det var bara att hoppa av bussen. Jag och barnen gick lite i marknader och Jonatan hyrde MC till måndagen och en jeep till tisdagen då vi har tänkt åka på lite utflykt.
Väl klara med MC-uthyraren så promenerade vi ner mot Waikiki-beach. Det var det värsta jag har sett. En fantastiskt fin strand men människor precis överallt. Jag har aldrig nånsin sett så många människor på en och samma strand. Dessutom vid mulet väder. Vi hade tänkt hyra Jetski med barnen men inte en chans att vi ger oss ut i det där myllret av människor. Barnen kände samma sak så vi begav oss mot bussen för hemfärd.
På vägen stannade vi till och såg en street-magicer uppträda. Han var super bra och barnen (framförallt Alex) var imponerade, ja vi med förståss. Han trollade bl.a. fram en kokosnöt ur sin hatt (???).
Jonatan hade på riktigt tänkt att lämna mig och barnen där och gå och hämta ut sin MC. Det var tur att han inte gjorde det. De flesta av er känner säkert till mitt enormt dåliga lokalsinne. Ska man gå till vänster, då går jag till höger, oberoende om jag redan har gått samma väg 100ggr i följd. Här kan ni läsa om när han lämnade mig och barnen (då 3 och 4 år) på stranden i Thailand med motiveringen ”Det går INTE att gå vilse här”. www.cissiblogg.blogg.se/2010/january/vilse-i-thailand.html
Hursomhelst så åkte han med oss till köpencentrumet så vi tillsist hamnade på rätt buss hem igen. Han vände tillbaka mot MC:n. Nu skulle ju jag och barnen ”bara” klara oss från bussen och hem. Efter lite tveksamheter och sightseeing i närområdet så kom vi iallafall hem tillslut. Återstår att se hur det går imorgon när Jonatan är ute med MC:n hela dagen. Jag vet i skrivande stund på riktigt inte om jag ska gå till höger eller vänster när jag går utanför dörren för att komma till stranden. Men det där brukar ju alltid lösa sig på ett eller annat sätt. Fortsättning följer i nästa bloggavsnitt, vilken Cliffhanger...
/Cissi
Dag 29 – Hawaii
Ytterligare en sovmorgon (vad är det här egentligen? Semester eller?). Sen brände vi på lite pannkakor att ta med ner till stranden och åt lite frukost. Våra värdar har några body boards som vi lånade med oss till barnen innan vi gick ner till stranden. Väl där så började barnen kasta sig i vågorna med brädorna och det dröjde inte länge innan de red på vågorna hela vägen in till stranden.
Vattnet är dock rätt avsvalkande så när Bella kom upp efter att ha badat hur länge som helst så var hon nästan blå och frös så hon skakade. Det hjälpte inte att solen gick i moln och det började dugga. Eller dugga är att ta i. Det blir nästan som en vattendimma som kommer med vinden. Kallt blev det hur som helst så vi bestämde oss för att gå tillbaka till lägenheten en stund.
Efter att ha hängt lite i lägenheten gick vi in till stadskvarteren och tittade. Det blev ett par nya sandaler åt Alex (han hade sönder 2$-sandalerna som vi köpte i Australien) innan vi hittade en jättemysig restaurang där vi bestämde oss för att äta middag. Maten var riktig god, servicen var super och efterätterna väldigt speciella. Lite matinköp blev det också innan vi traskade hem igen.
/Jonatan
Dag 28-Hawaii
Första dagen på Hawaii tog vi en rejäl sovmorgon och vaknade inte förren runt kl 10. Vädret var halvbra vilket passade oss utmärkt då vi var mer sugna på att gå på upptäcksfärd i vår nya stad än att ligga på stranden.
Vi promenerade iväg till vår närmsta strand. Trots växlande molninghet med skurar emellanåt så var det riktigt mycket folk på stranden. Det regnar i ca 3 minuter åt gången här så lite regn är inget man springer hem från stranden för tydligen. Vi gick vidare till city. Det är så kul att upptäcka en ny stad, så mycket saker/djur/människor att titta på. Kailua är en riktigt trevlig stad med mycket affärer och restauranger. Alex köpte ett nytt Nintendospel (Sonic-nostalgi!!) och sedan handlade vi lite matvaror och gick vidare hemåt. Barnen var slitna efter resan dagen före och inte alls på bra humör så resten av dagen hängde vi i lägenheten, spelade spel och läste. Vi njuter av att ha en egen lägenhet nu med 3 rum och ett riktigt kök, och det bästa av allt, tvättmaskin! På kvällen blev det riktigt Svennebanan-fredagsmys med tacos och film.
Vi bor i en lägenhet, via AirBnB, som ligger i ett lugnt bostadsområde i Kailua på östra Oahu (den största av öarna på Hawaii, där även Honolulu ligger). Lite roligt är att detta är även President Obamas semesterställe och de är här nu över nyår. Vår hyresvärd berättade om att det är avspärrningar runt hans boende samt lite överallt i staden där han rör sig. Blir ju spännande att se om man stöter på honom på beachen.
Det finns flera olika stränder i närheten och när vi googlade Kailua och stället där vi skulle bo så står det överallt att här finns den finaste stranden på Hawaii och flera år i rad framröstad som USA:s finaste strand, det bådar ju gott inför veckan. Andra lösa planer förutom att hänga på beachen är Pearl Habor, Valsafari, Delfinsafari, Jet Ski, Dykning (för Jonatan) och Vulkanklättring. Men vi får se, just nu känner vi bara för att njuta av solen och den härliga stranden. Vädret här passar oss bättre än Australiens högsommar. Här är det ca 25 grader varmt och delvis molnigt, underbart.
/Cecilia
Tacos-mys
Fin skylt i lägenheten
Dag 27 – Nyårsdagen och resan mot Hawaii
Vi vaknade upp runt 8 och tog det lugnt och packade ihop det sista. Utcheckning var redan 10.00 och flyget skulle gå 01.20 så vi hade rätt många timmar att hitta på något. Vädret var lite sådär samtidigt som vi också var rätt brända fortfarande. Så en tripp till det största inomhuscentrumet i Cairns kändes helt ok.
Vi traskade runt lite bland butikerna och tog sen en bio. Big Hero 6. Det funkade bra för barnen som snappade några ord samtidigt som det var tillräkligt med kroppsspråkshumor för att Alex skulle gråta av skratt. Lite lunch och sen lite mer shopping blev det innan vi gick tillbaka mot hotellet för att sitta en stund i lekparken brevid.
Runt 18 så bestämde vi oss för att dra till flygplatsen för att hänga lite där istället. Vi tänkte att Cairns flygplats borde väl vara lite halvstor. Vi fick dock lite onda vibbar när taxichaffisen frågade två gånger väldigt frågande om vi verkligen skulle till internationella avgångar. Väl där förstod vi varför då terminalen var helt öde. Det fanns två personer som satt med packning och väntade men i övrigt var det helt tomt och tyst. Lite kusligt och jag fick skräckfilms-vibbar att det plötsligt skulle rusa ut zombies från någon dörr.
Vårt flyg, som det var 7h till, var tydligen nästa avgång. Vi satte oss vid några bord vid det stängda cafét som fanns och hängde. Jag knatade bort till inhemska terminalen som var mer levande. Där fanns det i alla fall en kaffeteria utanför säkerhetskontrollen som vi sedan gick till två och två för att äta.
Jag mailade till vår värd i Hawaii med våra flygdetaljer och att vi skulle komma lite sent till huset som vi hittat via AirBnB. Jag fick svar direkt att hennes man kunde komma och hämta upp oss för en billigare peng än taxi och jag svarade att det lät perfekt.
Efter en lång väntan så fick vi checka in men där blev det mer väntan. Vårt plan hade blivit försenat av något mekaniskt skäl så avgången sköts fram nästan en timme. Något som gjorde oss lite nervösa då vi bara hade ca 1h till nästa flyg i Guam. När de väl ropat ut att vi snart skulle boarda så blev det något mer knas. Vi satt nära gaten och vad jag överhörde så hade vicekaptenen knatat ut från gaten och gått runt i affärerna. Något som tydligen var någon typ av brott mot säkerhetsrutinerna. Han fick gå tillbaka till säkerhetskontrollen och de skulle titta igenom övervakningskamerorna vad han hade gjort innan de kunde släppa på oss. Efter ytterligare 15-20 min så fick vi äntligen boarda...
Klockan var nu efter 2 och jag och Alex slocknade under starten. Väl framme i Guam efter ca 4h så hade Cissi fått höra av en flygvärdinna att vårt plan skulle vänta in oss så det kändes skönt. Det var flera som hade andra anslutningar som väntade så nästan alla sprang av planet.
För första gången på resan så blev det strul med pass/biljetter. Vi har tilltalsnamnen på biljetterna men av oss fyra så är det bara Isabella som har sitt tilltalsnamn som första namn på passet (Isabella Magdalena mot ex Erik Jonatan) och gränskontrollen i USA var stenhårda på det. Dom fick ringa efter en representant för flygbolaget som fick signa av att det var ok men dom varnade att vi fortfarande kunde bli nekade vid gaten. Efter det så kom jag och barnen snabbt igenom säkerhetskontrollen medans det pep om Cissi så hon fick kliva åt sidan för att vänta på att bli skannad. Allt detta medans dom håller på och ropar ut att vi genast ska bege oss till gaten. Som tur var så kommer vi tillslut på flygplanet allihop.
Flygningen från Guam till Hawaii gick bra fast det kändes lite konstigt att ha klivit på första planet på natten den 2:a januari och vara framme 18 den 1:a. Servicen var också den sämsta hittills på resan. Ingen mat ingick och på den 7h långa flygningen så fanns det bara en frukost- och snacks-meny. Ingen mat och inga vanliga mackor.
Väl utanför flygplatsen såg vi inte till någon som väntade på oss så vi fick ringa vår värd men snart satt vi i deras bil på väg till huset. Vi var alla rätt hungriga så vi stannade förbi en matbutik för att köpa på oss lite färdiga pizzor och frukost inför morgondagen. Sen var vi äntligen framme och kunde efter lite mat lägga oss i riktiga sängar.
/Jonatan
Dag 26-Nyårsafton
Dag 25 – Hejdå husbilen
