cissiblogg -

Dag 34, Kajakpaddling

Jag och barnen tog lite sovmorgon medan Jonatan gick iväg till dykaffären där han skulle bli upphämtad. Barnen hade fått bestämma vad de ville göra idag, och de var eniga om att det de allra helst ville göra var att leka skola. Sagt och gjort. Fröken Cissi höll en historielektion om upptakten till Första världskriget, Pearl Harbor och Atombombningen (tack Google). Jonatan kom hem ganska snart, det visade sig att han inte fick dyka pga att han har astma. De är jätte hårda med det så det blev ingen dykning för honom tyvärr.

Istället bestämde vi oss för att hyra kajaker och paddla ut på havet en sväng. Vi tog en långpromenad till Kailua Beach, lite lunch på Subway och ytterligare en shave ice, sedan var vi redo att ge oss av. Det blev lite tjafs om vem som skulle få offra sig och åka med mamma i dubbelkajaken men snäll som Bella är så gav hon med sig. Jag förstår inte varför de tror att Jonatan är så mycket bättre på att paddla än jag, men det blev vi snart på det klara med. Vi paddlade ut till Flat Island, en paddeltur på ca 30 minuter. Det var en häftig ö med stenformationer, krabbor och en sanddyn som man kunde gå ut på och bada, jätte härligt. Sedan paddlade vi bort till nästa strand, tog en promenad och plockade lite stenar och paddlade sen hem igen. Barnen var otroligt duktiga och flera gånger kunde vi vuxna, som satt där bak, åka snålskjut på de duktiga barnen som paddlade febrilt där framme, jätte skönt ;-)

Allt gick som sagt jätte bra. Isabella tyckte som vanligt att detta var det roligaste hon har gjort i hela sitt liv och hon vill minsann börja i Kajakklubb nu när hon kommer hem. Men när vi sen skulle iland på vår strand så var det väldigt höga vågor. Jonatan och Alex lyckades parera vågorna och glida upp på strandkanten men jag och Bella kom in för snett så vi blev totalt omkull välta av en stor våg. Vi hamnade uppochner under kajaken, jag fastnade i repet som åran satt fast i och allt jag såg var Bellas fötter upp och ner, och jag kom inte fram till henne. Otroligt läskigt och det kändes som en evighet innan jag hade ropat på Jonatan och han hade hunnit fram till henne och fått upp henne över ytan. Hon slog sig ganska rejält över ögat och pannan men verkar inte ha blivit ett dugg rädd av händelsen som tur är.

Därefter duschade vi av oss och fixade till oss och gick den 10 minuter korta promenaden till Buzz Steakhouse. President Oabamas stammiställe. Det var fantastiskt. Ett trångt, mysigt steakhouse med jätte trevlig, avslappnad personal och galet god mat. Jag åt fisk, Blue Marlin tror jag, och Jonatan tog en stek. Fisken med potatismos kan vara det godaste jag någonsin ätit, mums. Även efterrätterna var i en klass för sig. När vi skulle gå hem så snålade vi in på taxi och promenerade hem. Det är en rejäl promenad på ca 45 minuter. Idag tog det 1,5h. Vi missade vår sväng upp mot vår gata så vi hamnade helt fel. Det var kolsvart ute så vi hade ingen aning om var vi var. Alla vägar heter ungefär likadant och vi fick fråga flera personer var vår väg låg, utan att komma rätt. Tillslut stannar det en stor truck som säger att han kan köra oss, så vi hoppar in hela familjen. Vi märker ganska fort att han inte var helt 100% körbar så det var ju tur att det bara var en kort bit kvar till vårat hus.

Väl hemma är vi så tacksamma över att vara hemma så vi duschar, läser godnattsaga och stupar i säng. En händelserik dag med andra ord.

/Cissi