cissiblogg

Vi hade ställt kl på 06, det måste vara rekordtidigt på denna semestern. Vi hade planerat att åka till Pearl Harbor idag när vi hade bil. Vi har läst i olika artiklar att det delas ut ett antal fribiljetter till de första besökarna varje dag, och då det är ganska dyrt inträde, runt 2000:- för hela familjen, så satsade vi på detta. Väl där så var det redan lite kö och en hel del bilar, men det gick bra att få fribiljetterna.

Vi var inte så insatta i attacken före besöket, men det är vi nu kan jag lova. Det slog oss direkt hur viktig denna händelse är för amerikansk historia och vilken respekt de har för den här händelsen. Man fick inte ha på mobiler och man fick inte prata på vissa ställen. Det hela började med en film om Pearl Harbor och bakomliggande orsaken till varför Japan attackerade USA. Den visade på hur många tillfälligheter det var som gjorde att attacken gick att genomföra. T.ex. att chefen för Radautrustningen inte tog sina män på allvar när de sa att de upptävkte flygplan på radaren, eller att det blåste åt exakt rätt håll så att de kunde genomföra attacken trots all rökutveckling etc etc. Filmen var väldigt gripande och jag började som vanligt (när jag kollar på film) gråta. Alex tyckte mest det var coolt med alla stora bomber. Men efter filmen hade barnen tusen frågor, vilket ledde till många intressant diskussioner. Det är bra att Jonatan är lite mer historiekunnig än vad jag är.

Sedan hoppade vi på en båt som tog oss ut till minnesplatsen för attacken. De har byggt upp som en stor bro över vraket som ligger kvar på botten. De lyckades bärga och fixa till nästan alla fartyg som blev sänkta men USS Arizona ligger kvar på botten, med soldaterna kvar och allt. Så det är både som en minnesplats och begravningsplats. Väldigt starkt och väldigt verkligt när man står och tittar ner på båten som faktiskt var med om detta. Jonatan och Alex gick sedan in i en jätte stor U-båt (USS Bowfin), som bl.a. användes i andra världskriget, vilket dem tyckte var super häftigt. Jag och Bella shoppade undet tiden. Amerikanerna vet verkligen hur man använder sådana här typer av turistmagneter till försäljning. ALLT finns att köpa med Pearl Harbor: Telefonladdare, kuddar, smycken, gosedjur, ja tom ett specialdesignat Monopol enbart om Pearl Harbor attacken. Fascinerande. Det är roligt att resa med så pass stor barn nu, de tycker verkligen att detta är jätte intressant och vill veta allt. Tur att Google finns! Vi blir lite stolta att ha möjligheten att ge våra barn en sådan här upplevelse. Tänk när de pratar om Pearl Harbor i skolan, vilket försprång barnen kommer ha rent kunskapsmässigt (om nu något fastnar men det vill jag tro) och vad häftigt att veta att ”jag har varit där”. Förhoppningsvis kommer de tycka att historia och geografi inte är så dötrist som det kan vara på lektionerna i skolan. Som sagt jag är inte så historieintresserad men just detta kan jag verkligen rekommendera om ni har vägarna förbi Hawaii.

Efter denna 3h långa upplevelse körde vi vidare med vår härliga jeep. Vi tänkte först åka och bestiga en vulkan men Alex hade fått en tagg under foten dagen innan och hade nu rejält ont, så det kändes som lite för dålig timing att ge sig ut på en sådan strapats. Vi styrde istället bilen mot Polyniesiska Kultur Centrumet på norra ön. Jag var lite skeptisk, jag fullkomligt hatar tråkiga museum där man bara får gå runt och titta på saker utan att röra, men Jonatan sa att detta var mer för barnen och mer interaktivt, och för en gång skull är jag glad att jag lyssnade på honom ;-)

På vägen tid körde vi förbi Nort Shore Taco, och jag ropade ”stanna bilen vi ska äta lunch”. Jag hade läst om detta stället i ett antal researtiklar om Hawaii (Tack för det Jonathan på Hellsten). De är tydligen världsberömda för sina Fisk-tacos. Ja visst låter det suspekt? Jag var väldigt skeptisk men vad tusan man måste ju prova lite nytt. När vi kom in såg vi att det var ett populärt ställe. Varje beställning tog oändlig tid, detta inte pga kunderna utan pga deras system att ta sig tid med varje kund. Här accepterade tydligen alla att stå i kö utan problem. När det var vår tur frågde tjejen i kassan om det var vårat första besök här, när vi svarade ja så tog hon fram massa provsmakningskoppar på deras juicer, glassar etc. Så vi började beställningen med en provsmakning av sortimentet, samtidigt som kön ringlade lång, mycket konstigt, men kul. Jag försökte beställa fisknachos, men fick till svar att ”nej nej, du måste prova våra fisk-tacos, de är speciellt sammansatta med alla smaker och otroligt goda”. Ok. Återigen provsamkning av salsa, ananas eller tomat, det blev ananas. Vilken fullträff. Denna tacos är bland det godaste jag ätit! Missa inte detta ställe om ni åker till Hawaii.

Efter den fantastiska lunhen åkte vi vidare till Centrumet. Det var ganska dyrt att gå in men då ingick alla aktiviteter. Det är ett helt fantastiskt ställe. De har byggt upp ett utomhuscentrum med olika öar, och vatten som går emellan. De olika stationerna/öarna symboliserar de olika öarna som ingår i Polynesien (Polynesien betyder ”de många öarna”), bl.a. Hawaii, Nya Zeeland, Samoa, Tonga, Fiji mf. På varje ö så hade de aktiviteter som symboliserar just denna ö. T.ex. på Hawaii så var det Ukelele-lektion och Hula Hula-dans lektion. På ett annat ställe fick man lära sig trumma, på ett annat ställe lära sig vika djur av palmblad etc etc. Jätte kul. Vi hade gärna stanna mycket längre men vi hade bara ett par timmar på oss för sedan skulle hyrbilen återlämnas. Det hela avslutades med en stor show på vattnet där alla öarna visade upp sin speciella dans och kläder, väldigt roligt. Dock hamnade vi precis precis fiskmatningsautomaten där det flockades gigantiska fåglar som också ville ha mat, så jag hade lite annat att ha koll på under tiden.

När vi åkte därifrån hämtade vi ut vårat välkomstfoto och åkte vidare hem, nöjda och fulla av intryck och upplevelser. Jonatan släppte av mig med två övertrötta och gnälliga barn och åkte för att lämna tillbaka hyrbilen i Honolulu och ta bussen hem. Det blev korv och makaroner hemma i lägenheten till barnens stora förtjusning. De hde fått Tv-förbud hela kvällen så Bella löste korsord och Alex pysslade med sina armband (han har nu fått militärgrön så han kan göra ”Militärarmband”.

Det är så roligt att se att en del vykort har börjat trilla in där hemma. Dock verkar det inte som att något kort från Jordanien och Petra har kommit fram. Barnen blir så glada för alla hälsningar på bloggen och via FB, samt även Skype. De längtar hem nu till släkt och vänner. Förutom det så längtar dem båda två hem till hockeyn, det blir nog till att flytta in i ishuset när vi kommer hem.

/Cissi

 

Kort från dagen innan men Bella ville gärna visa upp sina fina sandkrokodil