cissiblogg

Vi bestämde oss för att ta linbanan över regnskogen. Häftigt att uppleva regnskog och vi tog även en aborgin-guidning med en guide som tillhörde den lokala stammen. Man satt i en liten korg och åkte högt upp över trädtopparna. Bella och Cissi tyckte det var lite läskigt i början, men efter ett tag njöt även dem av utsikten. Slingan hade fyra stop där man gick ur linbanan och kunna titta runt i skogen runt stationen. Man kände sig rätt liten i den täta och väldigt höga skogen. På vägen tillbaka uppgraderade vi till en korg med glasgolv, riktigt häftigt.

Vid andra stoppet mötte vi upp med vår guide som tog oss runt på en vandring in i skogen och visade och berättade om hur han använde växterna och bladen som fanns runt omkring. En speciellt växt hade 200 olika användningsområden. Växtens blad kunde användas som tallrik, mosas och användas som salva mot mygg, kokas och lindas runt värkande sår, lindas med varandra som tak på hyddor m.m. En giftig nöt rostade dom, lät ligga i en behållare i en bäck några dagar, malde ner till mjöl med ett snäckskal och använde det sedan i matlagningen. Det var en väldigt facinerande guidning. Alex fick till sin stora lycka en fjäder av guiden från en duva som häckade i regnskogen.

Vi åkte vidare mot Port Douglas. Vägen slingrade sig fram väldigt nära stranden både upp och ner och höger och vänster. Tankarna gick till motorcykelåkande och mycket riktigt kom en varningskylt för att det var en olycksdrabbad mc-väg.

Väl framme i Port Douglas så hittade vi direkt en camping. Receptionen hjälpte oss också att boka in båtresa ut till stora barriärrevet så imorgon åker vi! Heldag ut med en stor katamaranbåt som stannar till vid lite olika platser ute  i revet. Matbuffé, cyklop, snorkel osv ingår. Ska bli riktigt kul. Hoppas bara barnen kommer i ordentligt. Bella är lite nervös för att bada med fiskar och att Cissi också är det hjälper ju inte.

Efter lite mat och bad på campingen åkte vi ner till huvudgatan i PD. Port Douglas är väldigt posh utifrån det vi nu är vana med. Här finns lyxkedjorna representerade och hamnen hade rätt flådiga båtar inne. Själva stadskärnan var dock rätt lagom med olika butiker och resturanger. Cissi hittade en butik som kändes rätt där det blev två klänningar.

Mitten av filerna på huvudgatan delas av stora träd. I ett av dom ser vi hur det flyger in färggranna (och högljudda) fåglar. Alla börjar stanna upp och titta. Även när vi gått flera kvarter därifrån hör vi tjattret.

Vi gick vi ner till vattnet och såg solnergången. Barnen ville prompt bada så dom bytte om och sprang ner i vattnet. Som svensk så tänker man ju inte så mycket mer än ”åh, varmt och en sandstrand”. Vad kan gå fel? En 8-10 årig  tjej kommer framspringande till mig och Cissi uppe på stranden och säger ”This is crocodile water!”.
Oops!
”Bella, Alex kom upp!”.
Så nu har dom badat med krokodilerna också.

På väg mot husbilen så utbrister Alex: ”Titta fladdermöss”. Cissi: ”Nej det där är inga fladdermöss. Dom är för stora”. Alex och jag: ”Jo, det är det...”. Bella och Cissi bestämmer sig då för att tävla i sprint fram till husbilen.

/Jonatan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vet att det börjar bli tjatigt, men vilken grym dag vi har haft.   

Vi drog från den tragiska campingen så fort vi vaknade. Vi begav oss mot färjelägret som skulle ta oss till Magnetic Island, (James Cooks upptäckt). Vi hade blivit tipsade av flera personer att se denna ö, och det är vi evigt tacksamma för. Medan vi väntade på båten tog vi en andra frukost, toast och kaffe. Riktigt gott kaffe, här blir det mest snabbkaffe i husbilen annars. Vi hade blivit tipsade om att ställa husbilen och hyra en så kallad Mini Moke på ön. Vi hyrde en liknande bil. En liten beach bil utan dörrar och tak men där vi fick plats alla fyra. Barnen var överlyckliga. Jag hade faktiskt tänkt testa på att köra idag men vi hade glömt mitt körkort i husbilen så det gick inte hyrbilsfirman med på. (Ska sägas att jag testade lite ändå men efter att ha råkat kört på trean, ja växelspaken sitter ju liksom också på fel sida, i en rondell, enligt mig i fel riktning, med en bil tätt bakom, och lite panikartade svordomar från mig, så kom vi fram till att det var nog lika bra att Jonatan fick köra även idag).  

Båtresan över tog 20 min, jag och Alex satt uppe på däck och njöt av fartvinden och den fantastiska utsikten. Bella, som kämpar med sin sjösjuka slumrade som tur var i pappas knä.

Väl framme åkte vi och åt lunch. Nachos till barnen och super god mexicansk mat till oss. Mums. Därefter åkte vi till Koala-park. Det var helt fantastiskt. Här fick man verkligen komma nära djuren. Bella var så modig och bar alla djur man fick lov att bära. Alex vågade trots mycket osäkerhet tillslut hålla ne sköldpadda och klappa två stycken ödlor, så modig! Jonatan bar alla djur han med, och jag (kan ni fatta detta) bar en livs levande krokodil-unge. COOLT!!! Jag är ju så sjukt djurrädd (alltså för vilda djur), men tänkte att vafan, jag måste ju ha en bild på bloggen när jag också gör någonting. Efter ett snabbt överslag i huvudet av vad jag skulle bära så verkade krokodilungen mest ok. (Jag var nära att gå upp och hålla fågeln bara för att få tyst på alla där hemma som pikar mig för min fågelfobi men med risk för fågelns överlevnad lät jag bli. De djur som Bella (och Jonatan) höll i:

1) Sköldpadda

2) Fågel (nån stor variant kommer inte ihåg vad det var för sort, alla är lika läskiga) Men när Bella skulle hålla sa de att den tycker inte om barn men hon kan ju prova, varav fågeln bet henne rejält på armen (även fast hon vidhåller att lilla Pinglan hos mormor och morfar biter hårdare). Hon fick iallafall mata den ur handen när Jonatan höll den. Jonatan fick dessutom hålla ett frö mellan läpparna så tog fågeln fröet ut munnen på honom, shit vad rädd jag var.

3) Krokodil. Så söt.

4) Massa olika sorter av ödlor, stora som små.

5) Koala. (Som inte har något med Björnar att göra mer än att de som först hittade Koalorna dödade dem och stoppade upp dem och sålde dem, och ville att det skulle påminna om Teddy Bear och därför döpte dem till Koala Bears). Bella höll en Koala ganska länge för först skulle vi ta ett familjefoto som vi hade betalat för och sen liten foton på henne och Alex, hon var helt slut efter för den var så tung att stötta på underarmen (5,5kg), men en överlycklig Bella efteråt.

6) Ormar. En stor och en liten pytonorm. (Jag tänkte också bära denna men efter att ha reagerat instinktivt på den stackars lilla korkodilungen och hållt på och kastat den i marken av rädsla så tänkte jag att det var bäst att skona ormarna från min rädsla). Speciellt efter att djurskötaren sagt ”låtsas att ni är ett träd och stå helt stilla även om ormen vill gömma sig under era shorts eller i er tröja”.

7) Övriga djur vi fick se men inte röra var Wombat kan vara ett av världens coolaste djur. Skit ful, osocial som få, men kan döda i stort sett vilken djur som helst genom att gräva en liten grop och sätta sig på det. Den har en så hård rumpa att den kan döda med bara rumpan, hysteriskt coolt. Dessutom kan den springa i 40km i timmen och det tror man inte heller när man ser den.

Efter denna fantastiska upplvelse, allra mest för vår djurälskande 8-åring, styrde vi bilen mot Picnic Island. Det finns vackra stränder runt hela ön så här skulle man absolut kunna spendera ett par dagar (men nu har vi ju annat på agendan så det hinner vi inte riktigt med tyvärr). Efter underbart beachhäng åkte vi med 16.30-färjan tillbaka till T-Ville. Ikväll tänkte vi bo på den campingen som var stängd dagen före och gjorde bara ett pit-stop på en stormarknad för att fylla på fruktförrådet och frukostförrådet. Sedan blev det fantastiskt god middag på campingen och lite mys i den varma sommarnatten efter det.

/Cissi

  

 Mys!

Gillar att skolan lär ut kompismassage :-)

Matning av fågel

 

Lycklig Bella

Modig Alex håller i Sködpadda

Mamma också

Och Storasyster

Familefoto med Koalan

Bella myser med en pytonorm

Beach-häng

Camping middag

Campingmys för barn

Campingmys för mamma och pappa

Vår kompis i trädet vid vår campingvan

Vi kom vidare men började fundera om det var så klokt att ge sig iväg på juldagen. Verkligen allting var stängt. Vi försökte jaga efter någonstans att äta lunch men alla resturanger, mc donalds, subways, red rooster m.m var stängda. Det blev lunch i husbilen istället på en rastplats. Framme i Townsville som var målet för dagen så åkte vi till campingen som vi blivit tippsad om av Schweizarna vid Rowes Bay. Väl där så var det stängt. En skylt satt vid receptionen som förklarade att det var årets enda stängda dag...

Townsville är stort och vi hade dålig koll på vart de andra campingarna i stan fanns så jag släppte av Cissi och barnen i vid stranden och åkte iväg själv för att försöka hitta en öppen camping. 2h, 4 campingar och x antal mil senare så kom jag till en camping där ägaren, en äldre dam, tittade ut från en stängd reception. När jag frågade om det gick bra att checka in så svarade hon: ”But honey, It’s Christmas day. We’re closed.” Efter lite bedjan och lite kontater så fick vi ändå en plats. Iväg och hämta famlijen och sen lite shopping av mat på en öppen mack så kunde vi äntligen bosätta oss för natten.

Campingen var lite sådär med en hel del riktigt nergångna permanenta husvagnar men men. Lite husbils-lagad mat och sen sängdags.

Dag 19 – Julafton

Barnen sov bra och fick gå ut och leta efter en morgonjullklapp runt husbilen när de vaknade. Varsin pysselbok blev det som de kunde roa sig lite med. Barnen passade på att smyga in några paket under våra kuddar när vi gick ur husbilen och log sedan lekfullt och sa att ”Tomten kanske har gömt något till er också”. Under våra kuddar låg varsitt paket där barnen hade gjort varsitt halsband, egengjort under semestern under största hemlighetsmakeri.

Efter lite frukost och poolbad så tog vi husbilen ner till city. Dels för att hitta ett par skor till Alex men också för att hämta ut korten på barnen och Tomten. Vi råkade hamna i massor av souvenirbutiker så det blev några impulsköp. Det var även en marknad nere vid vattnet med olika stånd, jätte mysigt.

Vi åkte sen till centret närmast oss för att äta lite lunch och titta vidare efter skor till Alex. På vägen ut från parkeringen lyckades jag missa en ”Max 2,5 m” skylt... Eller missa och missa. Cissi skriker till och jag lite småstressat får för mig att vi är lägre, men i taket på förarhytten står det klart och tydligt 3 m... Tjong säger det när vi åker in i bommen som hänger ner från vajern som går tvärs över vägen. Som tur är så är själva vajern en bra bit längre upp så den klarar sig. Efter att ha gått ut och tittat över husbilen så andas vi lättade ut när vi inte kan se något fel på den heller.

Tillbaka på campingen blir det kl 15 traditionsenligt ”Kalle Anka och hans vänner” på datorn. Efter det blir det några skype-samtal till Sverige där folk nu hade vaknat och sen julklappsöppning. Barnen hade fixat och slagit in massa julklappar till oss, så jag tror nog att jag och Cissi fick flest julklappar i år.

/Jonatan

Fortsättning julafton:

Efter julklappsöppningen åt vi makaroner och korv i husbilen innan det var dags för campingens julfirande. Det var hur trevligt som helst med trubadur, korvgrillning, lotterier och höjdpunkten var förstås att tomten kom. Han hade med sig en säck med julklappar och gissa om våra barn blev förvånade när tomten utläste Alexander Berggren och Isabella Berggren på två av paketen. Lyckan var total! Det kom en annan familj och satte sig vid samma bord. De bor i Schweiz men pappan, Per, är från Uppsala så föräldrarna och dottern kan prata bra svenska. Tove 9 år och Bella fann varanra genast och satt och pysslade och spelade nintendo hela kvällen. Alex lekte lite med bilar med hennes lillebror Björn men tröttnade snart (jag tror han är 4 år), och gick in i husbilen och byggde sitt nya Star Wars lego. På kvällen låg barnen inne i vår husbil och tittade på film medan vi satt utanför den andra familjens husbil och drack kaffe och lite annat de hade att bjuda på, jätte trevligt. Kul också att höra hur skolsystemet och föräldrarollen fungerar i Schweiz, vi kan nog konstatera att vi har det väldigt bra i Sverige på de punkterna.

Sedan gick vi och lade oss och sov bra. Bella hade bestämt träff med Tove vid poolen direkt på morgonen så kl 07.00 hoppade vi i och lekte att par timmar. Kul för henne att få leka av sig lite med en jämnårig tjejkompis. Nu håller vi på och packar ihop husbilen för vidare färd mot Townsville. Dessa 3 dagar i Seabreeze camping har, ennligt mitt tycke, varit det bästa hittils på Husbilssemestern. Lyckat!

/Cissi

 

 

Så fort barnen vaknar så ska dom iväg till poolen. Helt ok men dom är helt outtröttliga på att leka i vattnet men tröttnar lite på varandra så när man själv var i 20 min och vill upp så får man argumentera för att mamma & pappa vill faktiskt också lägga sig lite i solen och ta det lugnt. Solen ja. Vi kör fortfarande på 50 i solskydd och det gäller att täcka in sig. Min stackars flint är konstant illröd trots hatt på. Cissi har som vanligt bränt axlarna. Men barnen har klarat sig bra.

Jag och Bella gick iväg till närmsta butikerna för att köpa lite förnödenheter och kolla in Tomtens verkstad som vi hade sett någon skylt om dagen innan. Det var Tomten som satt i sin släde och så skulle barnen berätta vad dom önskade sig och bli fotograferade. Bella blev lite överraskad av frågan så hon sa att hon inte visste vad hon önskade sig. Men fint kort blev det. Väl tillbaka på campingen så gick Cissi och Alex iväg samma runda, även här blev det ett fint tomtekort.

Vi tog det sen lugnt på campingen fram till sena eftermiddagen när solen lugnat sig lite. Då vi tog med oss vatten och kakor och knatade strandpromenaden bort mot själva city. Några km promenad men barnen var på topphumör. Vi klättrade lite i klippor, lekte i en lekpark, gjorde hinderbana och tittade på alla fina båtar i hamnen. Det var en riktigt fin eftermiddagspromenad. Väl där så gick vi lite i butiker för att hitta ett par nya sandaler till Alex som fått skavsår av sina foppatofflor. Vi hittade ett par sandaler men när han provade att springa i dem i affären, efter köpet, så snubblade han bara. När vi då försökte lämna tillbaka dem så gick det inte, men efter mycket om och men och efter att Cissi diskuterat saken ingående med butikschefen så fick vi iallafall tillbaka våra pengar. Efter lite stroasande i affärer blev det restaurangbesök. Jag tog en ”Croc & Roo medley” (Krokodil och kängru). Krokodil var rätt gott men kängrun var ingen höjdare. Alex smakade nyfiket och tyckte väl det var sådär.

Det blev en taxi hem och sen lite kvällsmys i husbilen.

/Jonatan

 

 

 

 

1)      Bella spelar uteslutande Linda Bengtzing, och eftersom jag bara har 3 låtar så är det dem som går på repeat. Dags att köpa hela skivan till henne kanske? Det är så urgulligt att höra henne sjunga hela ”Jag ljuger så bra” och ”Värsta schlagern”, hon lär sig texter efter typ 2 lyssningar. Begåvad. Blivande Mello-artist, kom ihåg var ni såg det först.

2)      Alex varvar ”Hockey-musik” (Hårdrock) med ”The Pinks” (äntligen lite kvalitetsmusik)

3)      Jonatan pluggar i hörlurar i sin mobil för att undervika schlagerfesten i övriga bilen (fast det ska noteras att detta är efter att han kommit på sig själv med att glatt och ljudligt sjunga med i ”Jag ljuger så bra”)

Jag måste passa på att inflika vilken duktig man jag har till chaufför. Han kör på vänster sida som att han aldrig har gjort något annat. Det enda som inte riktigt verkar gå att vänja sig av med är när vindrutetorkarna åker på istället för blinkers, lika kul varje gång.

Väl framme i McKay visade det sig att detta inte var den typ av stad jag hade räknat med. Mer lite utspridda industrier och stormarknader. Jag vill ha Esplanad eller Strandpromenad, ni vet mysiga butiker och restauranger att gå och strosa i. Däremot så är vi rätt trötta på bilen nu så vi kör ner mot beachen. Vi kommer fram till någon typ av strand där det står massa skyltar om fåglar etc, vi  förstår att det måste vara någon typ av fågelreservat. Väl nere på beachen så uppdagar sig något som taget ur en film. Milslång sandstrand och underbart varmt vatten med lagom höga vågar, helt öde. Inte en människa i sikte. Barnen är helt överlyckliga och kastar sig i vågarna. Jag och Jonatan får samma tanke båda två, hmm..det är högsommar och peak season i Australien men inte en människa på denna fantastiska strand. Hmm..bör man bada då? Men visst brukar det stå skyltar om hajar etc? Hursomhelst så badar vi på och det är ljuvligt. T.om jag hoppar i utan problem, det är ca 25 grader  i vattnet här, perfekt för mig med andra ord. Efter ett tag blir jag och Jonatan lite trötta av att dyka i vågorna men det är otroligt vilken energi barn har, det borde ju vara ännu jobbigare för dem, men de kan vara i flera timmar. Jag plockade lite snäckor och bara stog och såg ut över havet och kände mig otroligt lyckligt lottad. Återigen svårt att beskriva med ord.

Vi såg en flygfisk som hoppade längs vattenytan, men annars inte ett enda djur i sanden/vattnet, ja förutom fåglar då. Efter mycket övertalning med barnen så fick vi upp dem ur vattnet, tog en macka i husbilen och drog vidare. Här ville vi inte stanna. Vi var nu överrens om att hitta något schysst ställe där vi känner att vi kan stanna över jul, och där det är lite mer fart och fläng. Vi tog sikte mot Airlie beach som vi hade blivit tipsade om av Josses gamla kollega från Hotell Rival som nu bor i Australien. En timmes körning till, mer Linda Bengtzing, lite sömn av oss icke-chaufförer.

Vi stannade och åt lunch på ett riktigt hak, där Alex blev förtjust i deras kycklingklubbor och åt 3st. 

Väl framme så hittade vi inte den campingen vi hade i vår campingbok så vi körde runt lite på måfå men stannade tillslut och frågade i Turistinformationen. De tipsade om den närmsta campingen, Seabreeze Camping, och vi körde dit. Vi hade redan fattat tycke för staden som hade allt det vi längtade efter, affärer, restauranger, strand, myllrande folkliv. Väl framme på campingen betalade vi för en natt men sa att vi kanske stannar fler. Då upplyste dem oss om att på julafton kommer de ha en julfest här på campingen med jultomte och allt. Det lät ju toppen. Men vi betalade för 1 natt och åkte in och kollade in campingen. Den är perfekt. Massa barn (och hundrar), 2st pooler, samt gångavstånd till ett stort utomhusköpcentrum och 2,5km från stadskärnan. Här kommer vi nog att stanna. Ikväll har vi promenerat bort till köpcentrumet och haft en fantastisk kväll på en schysst pub. Jonatan fick äntligen sin efterlängtade biff och öl. Jag tog en kyckling och ett glas vitt vin. Barnen fick nachos som de har längtat efter. Puben hade en rolig variant av att ta emot dricks. De hade lagt en citron i en stor skål med vatten och skrivit ”Om ni lyckas få ett mynt att ligga kvar på citronen så vinner ni en gratis drink”. Helt omöjligt förstås men barnen tyckte detta var väldigt spännande. De sprang själva iväg till baren och Bella beställde så fint ”2 milk please” och betalade för henne och Alex. De hade fått ett mynt var att lägga på citronen men när vi tittar dit så har det kommit fram ett killgäng som matar Alex med mynt. Han tycker det är jätte kul och de tjoar och hurrar när det är nära att han klarar det. När han är tillbaka till bordet så frågar vi ”Vad sa de?” Alex ”Ingen aning men vi hade kul”. Härligt.
Sedan går vi förbi en supermarket på vägen till campingen och köper med oss bröd, mjölk etc. Bella ser finurlig ut och ber om egna pengar att handla för. Hon och Alex springer glatt iväg med något bakom ryggen och handlar så fint i kassan. Kassörska skrattar när vi kommer fram och tycker dem är jätte duktiga. De har lärt sig säga sitt namn, var de kommer ifrån och hur gamla de är på engelska, det räcker långt.

Väl tillbaka på campingen så blir det yatzy och vindruvor och sedan filmmys med nyinköpta Ninjagu-filmen (dock helt på enegleska men det verkar inte störa barnen det minsta)

/Cissi

Mys i husbilen

Härligt Beach-stop

De goda kycklingklubborna, Alex utmanar Mormor att göra lika goda klubbor åt honom när han kommer hem

Den goda Peter-glassen. Det står Peter på glasspinnen upptäckte Alex och han tror nog att Peter skulle gilla denna glassen eftersom han gillar Spirello också.

Lite skönt campinghäng i skuggan

Kvällsbild från husbilen. Yatzy och 7:an spelas flitigt

Jag vaknade runt 06 medans resten av familjen sov fram till 9. Efter lite frukost så åkte vi till en vattenpark som fanns i närheten. Det var riktigt skönt att gå in i vattendimman då solen riktigt gassade.

När vi precis börjat köra fick barnen syn på ordet ”toys” på en butik så vi stannade till så dom fick köpa lite

julklappar till varandra. Efter en snabblunch på KFC så åkte vi äntligen på väg.  Vi visste inte riktigt vart vi skulle men hade tänkt att bränna på lite. Alex var dock inte så med på noterna. Han var väldigt myggbiten och lite hängig så han kliade tills han grät.

Efter att ha stannat till lite och kylt ner och smörjt in bettena så kunde vi fortsätta. Barnen lånade Cissis mobil och lyssnade på musik från spotify men sedan blev det också lite allmän julsång och nynna-tävling.

Vi körde på fram till Rockhampton där vi febrilt försökte hitta något matställe som inte var någon snabbmatskedja. McDonalds, KFC, Subway, Red rooster, Hungry Jacks m.m, alla fanns men inte någon vanlig restaurang. Vi hittade något vi tyckte verkade lovande men när vi stannade till så hade de julstängt... Tillslut gav vi upp och körde till campingen där vi brände på husbilsköket och gjorde pasta och pastasås.

Barnen ville direkt efter till poolen och badade fram tills det blev mörkt. Efter lite kvällsfilm på datorn sover de nu sött trots att båda två är rätt prickiga av myggbett. Campingen är helt ok men inget jättespeciellt så vi åker vidare imorgon. Vart får vi se då.

/Jonatan

 

 

 

Vägen ut till Rainbow beach gick igenom Great Sandy National Park. Har var det varningar för både vildhästar, kängru och koalor. Tyvärr såg vi inte till några.

Vi köpte på oss lite nya badhanddukar, ett snorkelset och begav oss ner till stranden. Och vilken strand! Flera km lång stenfri sandstrand med underbart vatten. Solen stekte så vattnets 24 grader kändes avsvalkande och skönt. Till och med Cissi kom i utan någon större tveksamhet.  Vi lekte loss i vågorna som rullade in och tittade på kite-surfarna som åkte kors och tvärs. När mörka moln började täcka solen kände vi oss färdiga trots att molnen strax därefter försvann.

Alla andra slumrade till i bilen ett tag tills det blev dags för lunch. Vi stannade till vid en restaurang och Cissi gick in för att kolla menyn. Hon berättade att hon precis fångat kocken innan han skulle cykla iväg. Dom stängde nämligen mellan 14-17 och klockan var nu strax efter 14. Men han försäkrade att det inte var några problem och drog på sig förkläded medans tjejen i kassan väldigt snabbt tog vår beställning. Maten var färdig på några få minuter varpå både kocken och servitrisen sprang iväg... Kvar blev vi sittande ensama förutom de som satt i pubb-rummet brevid.

Vi åkte vidare till Hervey Bay där vi direkt hittade campingen vi letade efter. Efter att ha checkat in så hittade Cissi och Bella direkt grannparets vovve som Bella direkt gick och klappade. Jag gick iväg för att se hur stranden såg ut och försöka hitta någon affär med någon liten fläkt. Vi höll på att dö av värmen tidigare natt och man låg och drömde om att få någon liten bris på sig.

Efter upplevelsen med Rainbow Beach så kändes stranden ”nja” trots att det var en lång helt ok sandstrand. Jag gick vidare och lyckades tillslut hitta en öppen butik som hade en fläkt!

Appråpå det så är det lite stängt här och där. Vi har kört förbi några skolor där vi sett att dom började sitt jul (sommar?)-lov i början på december för att börja igen i slutet på januari. Även en del affärer har stängt för julen.

Väl tillbaka på campingen så hittade jag övriga familjen vid polen varpå Cissi slängde ihop lite middag på gasspisen i bilen. Barnen ville gärna gå och spela pingis. Tyvärr hade receptionen precis stängt så Cissi och Alex körde några luftbollar. Det var lite  segt att lägga sig då vi led av både solbränna och myggstick men till slut gick det.

 

Luftpingis

 

/Jonatan

Vi vaknade och tog en lång och härlig dusch inför det stundande campinglivet. Sen packade vi ihop det sista och åt frukost på hotellet.

Vi tog en taxi till Juicy Rentals, hyrbilsfirman. De var väldigt seriösa och vi fick en bra genomgång av husbilen, vilket kändes bra.

Det är en jätte fräsch och fin husbil, lite liten men funkar för oss, iallafall så länge det är fint väder. Vi tog sikte norrut. Nu börjar vår 10-dagars resa upp mot Cairns och Stora Barriärrevet. Vi tänkte ta det lugnt första dagen och köra 1h till Noosa, som vi har blivit tipsade om av både vänner och taxichaufförer. På vägen dit såg vi en skylt ”Australian Zoo”. Jag och Jonatan var väl inte jätte sugna på zoo i 35 gradig värme men det är ju även barnens resa så när vi frågade dem och fick ett rungande JA till svar så var det bara att svänga av. Det visade sig vara Steve Irvings eget zoo, Krokodiljägaren, vilket gjorde att man nästan blev lite star strucked. Man fick bl.a. träffa hans första krokodiler som han fångade endast 9 år gammal. Det var ett riktigt bra zoo. Vi gick genast mot Koalashowen och tänkte det här blir spännande, hur gör man en show med koalor som bara sover? Svar: Det gör man inte. Det gick runt en tjej bland koalorna och berättade om dem, bl.a. att de sover 20h per dygn, jo det märktes. Vi gick vidare mot kängruru Heaven och där hoppade det runt massvis med kängrurur som inte var ett dugg skygga för människor. Vi fick mata en direkt ur handen, super coolt och Alex var överlycklig. Vidare genom zoot, ormar, krokodiler, giraffer, noshörningar mm och vidare in i Koala Land, där fick vi äntligen gosa med en halvsovande koala. Vi gick till fågelshowen, men kände oss genast lite bortskämda som har sett fågelshower både i Thailand och på Kanarieöarna där örnarna flög runt bland publiken, här var det återigen mer en informativ berättande show. Vi gick vidare och var nu ganska trötta efter ett par timmar i gassande sol. Efter lite souvenirköp så hoppade vi in i husbilen och vidare mot Noosa. Vi stannade bara till vid en stor grsplan så Alex fick kasta lite med sin boumerang, det krävs ju en del plats för det.

Jag måste bara göra ett litet inlägg om att detta verkligen är killarnas del av semestern. Jonatan skulle gärna tälta om han fick och gärna hålla sig ifrån campingar. Jag bor hellre på hotell och i mer civiliserade delar av landet. Men jag har ju Las Vegas och NYC kvar så det är klart man får kompromissa lite. Och vem vet, jag kanske blir helt såld på campinglivet så det blir en Backpacking semester på transibiriska järnvägen nästa gång?

Noosa visade sig vara en riktig fullträff. Supermysig by med en hamn och en jätte fin camping. Vi checkade in på campingen och barnen fick leka runt lite i husbilen. Genast tog Bella fram städgrejerna och började sopa och ha sig. Efter ett dopp i den svalkande poolen åkte vi till hamnen och valde en Italiensk restaurang. Det visade sig bli bästa middagen hittils på resan. Magiskt vackert med utsikt mot hamnen och väldigt god mat. Livemusik från restaurangen bredvid och glada barn som satt och ritade mest hela tiden. Jonatan tog en pizza och jag en god pastarätt. Jag tycker lite synd om Jonatan som är chaufför på denna resan för det vita vinet var det heller inget fel på. Barnen åt Penne och köttfärsås och Alex bad om en extra portion och servitören blev glad av att höra att ”Detta var det godaste jag någonsin ätit” av Alex.

Det var perfekt väder, kvällarna är så sköna och jättefina båtar. Vi fick t.om. bevittna ett bröllop på bryggan. Magiskt som sagt.

Vid kl 20 började barnen bli trötta så vi åkte tillbaka till campingen och lade oss för att sova. Alex somnade på 5 min, vi andra låg och vred och vände på oss i värmen, men somnade tillslut.

Vi vaknde vid kl 05.30, det var som att sova i ett zoo. Massvis med olika fåglar som ville väcka oss med sin alldeles egna speciella sång. Så vi åt frukost, det är häligt med ett eget kök, och medan vi diskade och plockade undan så städade båda barnen igen ur husbilen, det har sina fördelar att campa med två pedantiska barn. Vi åkte sen vidare norrut. Nu är vi på väg mot Rainbow Beach, för Jonatan är sugen på att kolla in Nationalparken där. Det är sagt att det ska regna idag så i värsta fall kör vi på en bit idag.

/Cissi

 

Boumerangkastning

Kul!

Mys i skuggan

Gulliga grannhunden Cindy

Jättesköldpaddor

Bella framför Koalorna

En replika av grundaren Steve Irving

Dags för mat

Jättesnälla

Alla ville klabba på koalorna

Bella också

Och mamma

En känguru med en liten bebis i pungen

Bästa middagen hittils på resan

Vi åkte iväg till flygplatsen i Peking i dess vanliga galna kö-trafik och strosade sedan runt innan vi fick hoppa på planet till Taiwan. Det var svinkallt i terminalen och vi som försökte ha kläder för något mellanting av Kina- och Australien-klimat satt och huttrade. Barnen satt som vanligt och pysslade med sina små gummiband som dom gör armband av men nu var det istället koppel till två pandor som Alex köpte på flygplatsen för egna pengar. En till sig själv och en till sin syster.

På resan till Tawian så fick barnen sitta på en egen rad medans vi satt bakom. Dom var så duktiga på att klara sig själva. Bella gjorde beställningarna till flygvärdinnorna. ”One coke with ice”, ”thank you”.

När vi landade fick Bella ont i öronen. Det satt i hela vägen till Australien trots att vi försökte med nässpray, tuggummi m.m. Hon hade så ont hela tiden och det var riktigt jobbigt att inte kunna hjälpa henne på något sätt.

Vi sprang runt lite på fllygplatsen i Taiwan för att hitta någon mat som gick i barnen. Det var många ställen med bara nudlar, chili m.m så det blev en burger king där vi satt och hängde. Till slut blev klockan 22.30 och vi fick gå ombord på vårt flyg till Australien. Bella som hade haft så ont var helt slut och slocknade innan vi lyfte. Alex somnade strax därefter och jag och Cissi fick några timmar sömn också.

Från ett iskallt Peking landade vi i ett 36 grader varmt Brisbane. Vilken omställning! Varmt och väldigt fuktigt. Väl på flygplatsen bytte vi om till lite mer passande klädsel och växlade in all gammal valuta vi samlat på oss. En härlig blandning av Jordanska, Egyptiska och Kinesiska pengar. Sen blev det taxi till hotellet Oaks Casino Tower.

Här känns det lugnare att ge sig ut i trafiken. Det är väldigt avslappnat och layed back. Folk har bara inte bråttom. Det märker man även när man är ute och går och trampar på lite. Folk ursäktar sig och flyttar på sig! Det känns som att här kan man verkligen hitta en lite lugnare lunk och slappna av. Däremot är det lite spännande att anpassa sig till språket. Det är väldigt skönt att alla nu pratar Engelska men man har en väldigt egen stil i Australien och är väldigt tjenis med varandra. Nåja, man anpassar sig väl.

Vi kom fram vid 12-tiden så rummet var inte färdigt så det blev en promenad på stan i gassande sol innan vi kunde komma in i lägenheten och dusha och vila upp oss lite. Här bor vi på 22:a våningen med balkong med utsikt över floden som går igenom Brisbane. Vilken underbar utsikt! Vi har 2 sovrum, ett vardagsrum med pentry och tvättmaskin! Så nu går tvättmaskinen varm för att förbereda inför husbilssemestern som börjar i övermorgon. Vi besökte även polen som ligger på en terass på 7:e våningen vilket var skönt fast inte speciellt svalkande.

Vi gick ut för att äta och råkade hamna i föreberedelserna inför en julparad. Tre kameler, en åsna, några får och Maria, Josef och de tre vise männen stod på torget för att strax bege sig på julparad. Känns lite konstigt med julskyltning och julmusik i gassannde hetta. Men vi var så hungriga att vi knäppte bara några kort varpå vi gick och åt. Nu är vi tillbaka på hotellet och balkongen och tittar ut över ett lysande Brisbane.

/Jonatan

Och när jag trodde dagen var färdig och vi satt och spelade lite kort på balkongen så började vi helt plötsligt höra en kör sjunnga julmusik och när vi tittar ut från balkongen så börjar helt plötsligt ett fantastiskt fyrverkeri över kanalen. Det höll på under flera sånger och var timat till musiken. Det var helt fantastiskt! 

Duktiga barn sitter själva.

Flygplatshäng

 

 

 

Snyggingar

 

Härligt fyrverkeri 

Vi vaknade vid kl 8 efter en bra natt, och gick ner och åt frukostbuffé på hotellet.

Efter det fick barnen pyssla lite på hotellrummet innan vi klädde oss varmt för en promenad mot Himmelska Fridens Torg. Förväntningarna var på topp att se ett av världens största torg då vänner och bekanta har beskrivit det som ”Fantastiskt” och ”Där kan man spendera många timmar”. På vägen dit hamnade vi längs en butiksgata så det tog ett par timmar då vi ville gå in i nästan varje butik och titta. De flesta har samma typ av prylar men det blir ändå lite marknadskänsla, vilket både jag och barnen älskar. Vi handlade lite souvenirer och närmade oss långsamt Torget. Det ligger på andra sidan vägen från Förbjudna Staden men det finns ingenstans att gå över vägen. Efter att ha frågat en polis om vägen förstod vi att man skulle ner i Tunnelbanan och upp på andra sidan. Även i Tunnelbanan var det säkerhetskontroll med säkerhetsportar att gå igenom och säkerhetsband att lägga väskan på. Detta är extremt vanligt i Peking. In till Förbjudna Staden, in till vissa köpcentrum etc. Giventvis även in till Torget. När vi kom upp på andra sidan så visade det sig att det gigantiska torget är helt avspärrat. Vi gick in i ett tält där poliser stog och kollade Idkort på personerna framför oss. De vinkade dock förbi oss, vi fick röntga väskan men sen fick vi gå in, eller ut, på torget. Vilken besvikelse. Det var ett, torg. That´s it. Inga butiker, inga matstånd, ingen underhållning, ingenting, ett torg. Jag vet inte om vi var där fel dag. Förbjudna Staden är nämligen stängd på måndagar så kanske även torget är stängt just då. Vi fotade lite, gick bort till andra sidan torget, och ut igen på gatan. Det blåste väldigt mycket på torget men det tyckte barnen bara var jätte kul, jag och Jonatan tyckte inte det var lika behagligt. Klockan var nu 12 och vi började bli hungriga. Vi hade lovat barnen McDonalds idag så vi tänkte ta en taxi men när vi tittade på kartan såg det inte allt för långt ut till McDonalds nära vårat hotell. Men Peking är Stort! Vi gick och gick och blev hungrigare och hungrigare. Barnen fick lite bröd och vatten som vi hade med oss och Mc Donalds lockade så mycket att det gick bra att promenera i snålblåsten utan allt för mycket gnäll.

Det var kul att promenera genom Peking och se de olika byggnadskaraktärerna, det finns verkligen alla typer av byggnader här. Urtråkiga lägenheter med galler för fönstrerna, superhäftiga hus med dem typiska svängda kinesiska taken och gated community som ser ut som fängelser med taggtråd längs muren. Vi kom fram till något jätte stort varuhus med gigantisk julskyltning och nu hade vi inte långt kvar. Vid kl. 13.45 var vi framme vid vårat Köpcentrum och Mc Donalds. Aldrig har en Big Mac smakat så gott. Få komma in i värmen, äta, få lite varm choklad, gå på en riktig toalett (Här har de oftast bara ett hål i marken).

Fulla av energi gick vi hemåt via lite fler butiker, och lite mer inhandling av souvenirer. Det mesta kostar mellan 10-20:- (efter lite prutning, det börjar alltid på typ 180:-), så det är väldigt lätt att förköpa sig på saker man inte behöver.

Väl tillbaka på hotellet så packade vi iordning, och puh, allting får plats hittils. Det är kul att se hur bra barnen anpassar sig när vi är på resa. Hemma kan de välja och vraka mellan alla barnprogram och ändå är det sällan nåt som duger. Här finns det en barnkanal, på kinesiska, och den duger alldeles utmräkt att titta på, i brist på annat.
Eftersom vi hade packat ner alla vinterkläder så valde vi att gå till hotellets kinseiska restaurang. Vi hade kollat in menyn första kvällen och då sett en meny med lite av varje från det kinesiska köket, däribland Peking Anka. Det bör man väl äta i Peking tänkte vi.

Vi sätter oss till bords i denna tjusiga lyxrestaurang, men inte ens här kan de ett ord engelska. Vi får in två helt olika menyer men inte den menyn vi hade kollat in tidigare. Vi försöker förklara att vi vill äta Peking Anka men de bara skakar på huvudena och ler. Jonatan googlar upp de kinesiska tecknen för Peking Anka och visar och då lyser de upp och springer iväg och hämtar den menyn vi sett tidigare. 14st rätter för 695:- per person. Eftersom vi hittils på hela resan ligger långt långt under vår matbudget (det lär ju ändras i Hawaii/New York) så tänkte vi lyxa till det med detta. Så vi säger att vi tar hela menyn. Då blir de lite fundersamma och försöker förklara för oss att vi kan få en Peking Anka för 395:- per person. Ja vi har förstått men vi vill gärna ha hela menyn. De säger att det kostar 695:- och vi kan få en Peking Anka för 395:-. Ja men vi vill gärna ha hela menyn. Efter mycket om och men verkar de förstå att vi vill ha hela menyn. Vi lever ju i tron att det är 14 smakprotioner av alla rätter, det visar sig att det är fullstora portioner som kommer in.

Sedan vinkar vi till oss personal säkert 6 gånger till innan vi kan börja äta. Tillslut låtsas de liksom inte se oss för ingen vill ju ha hand om de här besvärliga gästerna som inte kan kinesiska. Varenda liten sak blir en stor sak eftersom vi inte kan göra oss förstådda. Vi försöker be om menyn igen så vi kan se vad vi äter, vi får in en förrätt som inte är med på menyn, men den är tydligen on the house, även barnen får in tallrikar och vi förklarar att det bara är beställt för 2 personer, att barnen inte ska ha. Vi beställer in vin och även det blir lite krångel. Men efter mycket hit och dit med personal så kommer maten in. Det är verkligen blandade smaker. Allt från småfisk, chilimarinerade räkor till grisöra och ankhuvud. Imponerande nog så smakade barnen både ankan och småfisken.

Vi blev rejält mätta och bad om notan. Vi var lite oroliga att vi ändå skulle behöva betala för 4 personer, men döm om vår förvåning när de bara tog betalt för 1 person. Så det blev en riktigt billig middag även det här. Väl uppe på rummet hade vi lovat barnen room service middag (det är typ det lyxigaste dem vet), så vi ringde room serivce, bara kinesiska. Vi ringde receptionen som kopplade oss tillbaka till room service. Vi förökte förklara att vi ville ha spagetti bolognese till vårat rum. Efter ett tag knackar det på dörren och in kommer en kille och börjar leta i våra lådor. Ah han vill att vi ska peka ut på menyn vad vi vill ha. ”Spagett Bolognese”, det står ju tom så i menyn ändå kan de inte ens menyn på engelska, på ett hotell, obegripligt.

Barnen åt glatt på rummet och sedan gick vi och lade oss allihop. Barnen sov hela natten och vaknade kl 7 och började spela Ipad. Nu är kl 8 på tisdagmorgon och vi ska packa ihop det sista och bege oss till flygplatsen. Planet från Peking går kl. 14 och landar i Taiwan vid 17-tiden. Sedan går planet från Taiwan till Brisbane kl 23, så förhoppningsvis sover vi hela vägen till Australien. Vi flyger i 8 timmar och landar pga tidsskillnaden vid kl 9. Sedan väntar 2 nätter på hotell i Brisbane innan vi hämtar ut vår husbil som blir vårt hem under Australien resan. 

/Cissi

Himmelska Fridens Torg

Igen

Ja roligare än så här blir det inte

Promenad i Peking

Alex ville gärna att vi skulle lägga upp den här bilden och visa hans kompisar vilken häftig staty

Julpynt DeLuxe

Ingen av barnen ville göra en lookalike med MJ så jag fick hoppa upp och offra mig. Resultatet blev sådär dock ;-)

Bella vill visa de nya fina dock-kläderna för Felicia och Bibbi

Hotellrums-Selfie

Finmiddag på hotellet

Den omfattande menyn

Alex vill stolt visa upp för kompisarna att han smakade småfisk :-)

Så länge jag kan minnas har jag av någon anledning velat besöka Kinesiska Muren, idag var dagen inne.

Natten var inte så bra, vi har Jet Lag hela familjen så vi sov mellan 20-23 och sen var vi vakna fram till 04, segt. Men vi väckte barnen vid kl 9 och kl 10 satt vi i en taxi på väg mot Den slingrande stendraken. 500:- kostade det hela vägen till muren, 1,5h från Peking. När vi kom fram blåste det kallt nere i byn Badaling så Alex köpte en halsduk. Vi stannade till på Subway och tog en macka och varm choklad. Sedan gick vi mot entren. Man kan gå upp på muren på många olika ställen. Vi valde det närmsta och mest turistiska Badaling. Vi tvekade länge om vi skulle välja något annat ställe pga att det varnas på alla forum om alla påflugna försäljare som följer efter en på muren och rycker och sliter i en. Eftersom vi hade fått vara med om detta vid Förbjudna Staden, och speciellt Bella tyckte det var så jobbigt så övervägde vi att välja något annat ställe, men tillslut valde vi ändå Badling pga att det skulle vara den mest lättklättrade delen på muren.

När vi åkte taxin mot muren så kunde man följa muren längs bergstopparna, obeskrivligt häftigt att se den slingra sig i bergen, så magnifik. Vi kom fram till entren, betalade 45:- per person och började gå uppåt. Vilken känsla! Utsikten var så vacker. Strålande sol och uppe på muren helt vindstilla så det blev en riktigt varm och skön promenad. Det var riktigt riktigt brant på sina ställen och det var knappt att barnen orkade. Men när vi sa att Fredrik skulle vara stolt över dem som körde backträning på Kinesiska Muren så satte de fart. Väl uppe på fjärde vakttornet (det högst belägna vi kunde ta oss till med barnen) tog vi lite kort samt köpte lite souvenirer. Bl.a. ett certifika var med ”I have climb the Great Wall of China”. Coolt tyckte jag och barnen, fånigt tyckte Jonatan som blev utan certifikat.

Det var inte en enda försäljare på eller vid muren. Det har verkligen sina fördelar att resa under lågsäsong. Jag kan också tänka mig hur jobbig klättring det är när det är 30 grader varmt ute. Men fotograferingen av Bella fortsatte och fortsatte. De flesta frågar inte ens och de som frågar får ett bestämt ”No” tillbaka.

Efter en härlig promenad och lite bergsklättring på muren vände vi  hemåt. Vi promenerade bort till tågstationen några kilometer bort men det visade sig att nästa tåg skulle gå om 1,5h. Slöseri med tid. Vi såg ingen vanlig gul taxibil utan föll för trycket att åka svarttaxi. Vi hade bestämt oss innan för att det ska vi iallafall inte göra, man kan ju bli lurade och rånade. Hursomhelst så hoppade vi in i en skumpig, risig minbuss, där det redan satt lite andra folk så vi fick klämma ihop oss rejält. Efter en tag släppte de av de andra personerna plus han som hade plockat in oss och som vi hade förhandlat priset med. Så nu var det bara vi och chauffören kvar som inte pratade engelska. Han körde inte samma väg som vi kom utan svängde av den vanliga vägen och Bella märkte att jag och Jonatan började bli lite nervösa. Hon är ju så otroligt ordentlig och gillar inte att göra saker man kanske inte riktigt får göra ”Mamma, är detta en riktig taxi?” ”Eh nja typ” ”Mamma den hade ingen taxiskylt” ”Nej men det har inte alla taxibilar i London heller, gumman det är ingen fara” Precis när jag sitter och försöker lugna min oroliga, ordentliga dotter så stannar minibussen och dörren öppnas. Där står en ny minibuss och en ny chaufför. ”Ut ur bilen, skynda er” säger Jonatan. Så vi ut ur bilen och in i nästa bil. Får lugna Bella lite med att det går säkert bra det här..men för att vara ärlig så var jag riktigt orolig. Allt gick bra, och det verkar vara helt ok att åka taxibilar här utan skylt på. Vi åkte det hem till hotellet ikväll också och det var inga problem.

Den här nya chauffören körde oss genom hela Peking, så vi fick se otroligt mycket på vägen. Mycket uppskattat då vi är här så kort tid. Han körde oss till Pearl Market, till barnens stora förtjusning. Det är en typ av inomhusmarknad fullt med billiga saker. Vi köpte två par skor till barnen och Bella köpte en plånbok. Kommer bli intressant att försöka packa imorgon, i våra redan fulla resväskor, men på något sätt brukar det alltid lösa sig.

Efter Pearl Market gick vi och åt på en riktigt kinesisk restaurang. Helt ok mat, ingen smaksensation. Vi tycker bättre om Thaimat, jag tycker kinesiskmat ofta är lite smaklös, men jag kanske har haft otur. 130:- för 4 personer inkl 2 öl och 2 läsk, kan vi väl inte klaga på direkt.

Nu har vi tagit det lugnt på hotellrummet och låter barnen vara uppe lite längre så vi allihop kanske kan sova hela natten. Imorgon har vi en sista oplanerad dag i Peking innan färden går vidare mot spännande Down Under.

 /Cissi

 

 

Transportdag. Det är ju en rätt rejäl tidsskillnad mellan Egypten och Kina (skiljer +7 från Stockholm) så vi hoppade på planet från Egypten runt 23 och landade runt 15. Jag och Alex sov väl rätt hyffsat (speciellt Alex) men Cissi och Bella sov lite sämre. Här var de lite striktare i passkontrollen så på frågan om gossedjurens pass kunde få en stämpel så var det bestämt nej och stela miner.

Vi tog ut lite lokal valuta och ställde oss i taxikö utomhus. Huja vad kallt. Från att ha stått och svettats brevid pyramiderna stod vi nu och huttrade i Kina. Vi blev vinkade till en vanlig  taxibil men föraren skakade på huvudet och pratade på på kinesiska. Vi fick hjälp av en engelskpratande taxiorganisatör som visade bort oss till en minibuss, bad om  vart vi skulle och förhandlade om priset, 400 CNY blev det.

I taxin dåsade Cissi och Bella till medans jag och Alex såg oss intresserat omkring. Kändes rätt skönt att  åka i någorlunda normal trafik igen (till skillnad från Kairo) även fast vår chafför höll sig mest på väggrenen då det var rätt rejäla köer. Efter ca 45 min så kom vi fram till vårt hotell. Wow! Det var rätt lyxigt (Cissi som fixat med sina kontakter).

När vi kom upp på rummet så gick jag för att tända upp överallt (solen hade gått ner) och tryckte på alla knappar jag kunde se. Brevid ljusknappen för ena sänglampan så var det tydligen en knapp märkt ”Make up room” så efter 5 min kommer housekeeping med nya lakan... Vilket ändå var bra för de hade inte ställt in någon extrasäng som vi behövde. Hon pratade inte engelska utan ringde upp recepetionen på sin mobil och räckte över den för att vi skulle förklarara vad vi ville. Efter det så hämtade hon in en säng och vi började packa upp. Bella strödde genast ut pennor och pysselpapper över halva rummet och satte igång att pyssla.

Jag och Cissi slappade med varsin mobil men började banna nätet. Google är helt blockerat här så man kommer inte åt varken sökningen eller Google Maps. Facebook fungerar ibland medans andra tjänster går hur bra som helst.

Vi var helt slut så vi gick ner till hotellets två restauranger, en kinesisk och en fransk/europeisk. Vi gick in i den kinesiska först men hittade ingen mat som vi trodde att vi skulle få i Alex utan till slut blev det den andra restaurangen där alla tog varsin köttbit med strips.

Vi gick upp och såg en film på datorn varpå vi sen gick och lade oss. 

/Jonatan

 Tåg mellan terminalerna i Peking

 

Finmiddag

Bella pysslar vid skrivbordet

Vi började morgonen med en härlig privat frukostbuffé i vår egna Villa. Underbart lyxigt. Efter det packar vi ihop för vidare färd mot Döda Havet. Då knackar det på dörren och in kommer notan. Vi förklarar att vi inte tänker betala för den katostrofala middagen kvällen innan när det tog Alex 2h att få sina Chicken nuggets. Killen förstår ju ingen engelska men hämtar iallafall ägaren, som kan bra engelska. Vi förklarar vad som hände kvällen innan och säger att vi inte tänker betala. ”Pay whatever you want, as long as you give us good reviews”. Det kan han ju glömma tänker jag men nickar och ler och säger att då betalar vi ingenting förutom frukosten. Fine. Good bye.

Vi kör mot Döda Havet och har sån himla tur med vädret igen för det är strålande sol och 25-30 grader varmt. Det finns bara två stränder vid Döda Havet där man får bada, vi väljer Amman Beach som vi blivit tipsade om. Det kostar 650 kr (som hittat?) att gå in och det är en helt ok sandstrand. Väl nere vid Döda Havet utbrister nån form av NuskaviäntligenbadaiDödaHavetPanik. ”Pappa fota mig när jag flyter, pappa fota mig med tidningen, aaaj det svider i mitt sår, hjääälp jag fick salt i munnen, titta på mig, pappa, pappa, pappa” Men när extasen över att vara vid Döda Havet har lagt sig så har vi en härlig stund med beach och poolhäng. Det finns även en hink med svartlera som man tydligen ska smörja in sig med och sen skölja bort i Döda Havet. Så nu är vi evigt unga, eller nåt.

Efter att ha solat och badat så åker vi vidare mot Madaba och samma hotell som vi bodde på första natten. Det är nära flygplatsen och imorgon har vi tidig avresa så det är perfekt. Väl framme i Madaba går vi en sväng på stan och träffar på en trevlig kvinna i en butik som hjälper oss med superlim så vi kan laga vår lilla kanin som gick sönder efter sitt dopp i Döda Havet. Hon tipsar om en lunchrestaurang och vi åker dit. Detta är klart bästa restaurangupplevelsen hittils på resan. Man går in i en magisk grotta med hängmattor och ”flygande mattor” längs väggarna. Vi beställer riktig Jordansk mat, super gott. De tar oss verkligen bokstavligt när jag försöker beställa hamburgare utan nånting på till barnen. ”Just bread and meat, no sallad”. Barnen får in bröd (alltså typ frukostbröd) med kött i. Toppen tycker våra konstiga gorumetbarn! Alla är jätte nöjda med maten och dessutom har de något så ovanligt som öl och vin på menyn (konstigt att det är så sällsynt då de brygger eget öl strax utanför Petra). Här har de även (som på de flesta restauranger här) Hubble Bubble på menyn (Vattenpipa). Sen åker vi och checkar in på hotellet och känner oss lite hemma eftersom vi har varit här förut. Dags att packa om och hänga upp lite blöta kläder på tork (till vår stora lycka hade vi tvättmaskin på förra stället). Nu chillar vi på hotellet innan vi ska ut och göra Madaba osäkert. Imorgon bär det av till Peking med en dryg mellanlandning i Kairo. 11,5h på Kairo flygplats. Läget är fortfarande oroligt där så jag tror vi håller oss på flygplatsen. Men fy vad segt att roa två barn på en och samma flygplats i 11,5h. Efter det så tar vi nattflyget till Peking.

Vi sammarfattar Jordanien med äventyr, extremt trevlig befolkning, ingen vidare hotell standard men över föräntan, fint väder och rätt tråkig matkultur (kyckling och te!!!). Vi känner oss klara med Jordanien, 5 dagar var precis lagom, och ser nu framemot Peking, som är ett helt oskrivet blad för oss.

 /Cissi

 

Alex fick ett plötsligt behov av att läsa Dagens Industri i Döda Havet

 

Konstigt nog så fick även pappa det

Och mamma

Beachen, knappast värd 650:- i entre va?

Bella chillar

Tjejerna passade på att spaa lite

 

Far och son hänger i Döda Havet

Kaninen Sofia solar sig på Döda Havets strand

Riktigt schysst pool

Härligt att tanka lite solenergi i december

 Pysselstund på hotellrummet med allt bra pyssel vi har fått av Systrarna Fridlund

 

 

Vi åt en ordentligt frukost på hotellet och åkte sen iväg mot döda havet och Sehatty Resort. Det regnade så vi kände att vi hade haft väldig tur med gårdagens väder när vi gick i Petra. Den här gången tog vi den lite rakare ”motorvägen” istället för bergsvägen som vi åkte dag 2.

Men vägarna här är väldigt skiftande. Vi åkte ca 1/2 mil på en helt jämn och spikrak väg. Sen när vi kom fram till motorvägen mot Amman så är högerfilen så sliten att de flesta istället kör i vänsterfilen om de inte ska släppa förbi någon. Även i vänsterfilen så studsar man fram i 90 km/h. Titt som tätt så åker man igenom samhällen där hastigheten blir 40 och man får passera ett antal fartgupp innan man åker vidare. Det är väldigt många poliskontroller längs vägarna. Både hastighetskontroller och rutinkontroller. Längs med döda haven så åker man också igenom ett antal fasta checkpoints men än så länge har de bara vinkat förbi oss.

Runt lunch stannade vi på IKEA. Ja, faktiskt. Dom serverade fortfarande frukost när vi kom dit så vi strosade runt i 15 min innan vi tog varsin köttbulletallrik. Vi köpte även med oss lite kex från The Swedish shop innan vi åkte. Cissi och Bella somnade sött i baksätet och sov tills vi nådde döda havet. Det regnade nu rätt friskt så vi ställde in oss på att det får blir bad i döda havet imorgon istället.

Efter en stund så kom vi också fram till vårt hotell. Det håller på och renoveras men i gengäld fick vi en lägenhet med två våningar istället för vårt familjerum. Vi blev visade runt, speciellt till deras pool som är deras stolthet. Vattnet kommer direkt från en varm källa där vattnet är 66 grader. Efter lite häng i lägenheten så gick vi ner och badade. Det var riktigt riktigt härligt.

Middagen däremot var en katastrof. Vi tänkte att det måste vara någon typ av dolda kameran. Vi beställde in varsin rätt till lägenheten:
1 chicken tikka. ”one?”. ”yes, one”
1 vegitarian spring rolls
1 hamburger
1 chicken nuggets

Efter 1 halvtimme fick vi 2 chicken tikka och 1 hamburgare. Killen som serverade kunde inte engelska men vi försökte göra oss förstådda och han nickade och gick iväg med den extra chicken tikka. 30 min senare kommer han tillbaka med 2 st nya chicken tikka. Jag skakar på huvudet och går med honom ut för att prata med den andra som i alla fall pratar hjälplig engelska. Jag förklarar igen vad vi vill ha och båda nickar innan jag går in.  10 min senare knackare de på och vill att jag ska peka ut i menyn vad vi ville ha. ” 1 vegitarian spring rolls and 1 chicken nuggets”. ”OK”. 30 min senare kommer han med 2 portioner vårrullar... Då går jag ut och pekar igen och 20 min senare så får Alex äntligen sin mat...

Efter det sätter vi oss allihopa framför en film innan vi lägger oss.

/Jonatan

IKEA!

 

Myskväll i soffan