cissiblogg

Dag 3
Vi vaknade kl 8 vilket är riktig sovmorgon för oss och åt frukost som var uppdukad på Campet. Vi sa hejdå till våra nyfunna vänner för att bege oss in i den mytomspunna Klippstaden Petra. Det är ett av världens underverk och många filmer har spelats in här, Star Wars och Indiana Jones t.ex. Det är lätt att förstå varför. ”Mamma det känns som att vi åker i en film” utbrast Alex på vägen dit, fantastisk miljö helt enkelt som inte går att beskriva med ord.
Väl där så parkerar vi på en stor parkering vid ingången och jag och barnen går in i en affär och tittar. Bella blir förståss förälskad i en sjal som de knyter Beduin-Style på henne så det blir, föga oväntat, första inhandlingen på vår resa. Då kommer det fram en ung kille från affären och frågar om vi vill ha en guide i Petra. Jo det är väl klart vi vill ha en guide, men det kan man ju hyra på Turist Centret vid entrén. ”Ja men jag är ingen vanlig guide, jag kan visa er andra vägar in i Petra, det blir jätte bra, och jag är jätte billig” Hmm..bara där borde det kanske ha ringt en varningsklocka hos oss, men vi tycker det låter bra och Alex gillar att han har Barca-sandaler, så why not. Vi går mot entrén och guiden säger åt oss att vi ska betala entré och sen möta honom vid ingången. ”Säg inte att jag är en guide, säg att ni har varit här förut och att jag är en vän” Eh ok. ”Och förresten så är det bäst att ni betalar mig nu (30 Dinar = 360 SEK). Eh ok. Ja nu kan man ju tycka att vi inte är så aktsamma och då tycker man helt rätt. Husomhelst så betalade vi inträdet till Petra och går bort och möter upp vår guide (som faktiskt stog och väntade på oss puh). Vi går in i Petra och får två hästar till barnen som de kastar upp dem på. Hjälmar? Skulle inte tro det. De rider glatt iväg och jag och Jonatan promenerar raskt efter. Vår guide ber Jonatan hålla hans mobil och cigaretter och så hoppar han upp framför Alex på hans häst och börjar showa med hästen ”Look look horse is dancing”. ”Alex håll i dig” skriker jag. Men han bara skrattar. Några andra guider går förbi och skrattar åt oss lite ironiskt ”Grattis ni har fått tag i bästa guiden idag hahaha” Hmm..vad menar dem?
Efter ett tag blir de avsläppta och vår guide tar av sig sandalerna och tar barnen i varsen hand och skuttar iväg från stigen. Upp, upp, upp går det. Men han pratar på så glatt med barnen att de knappt märker hur jobbig klättring det är, och detta är bara början tro mig. Han ska alltså visa oss en annan väg in än den vanliga Turistvägen, spännande. Han påpekar för oss att absolut inte hjälpa barnen om det blir kämpigt. ”De måste lära sig ta hand om sitt eget liv” Ännu mer spännande blir det när vi går och pratar och jag frågar om han vill smaka vatten ”Nej nej nej, jag dricker aldrig vatten, jag äter inte heller, jag röker bara, och ibland hasch på morgonen, så klarar jag mig bra” Eh ok. Den här guiden verkar ju inte riktigt klok, jaja. Han går före och visar vägen och vi kommer fram till otroligt vackra platser. Återigen svårt att beskriva med ord. Vi pausar högt uppe på en klippavsats med utsikt över Petra. Vår guide, som heter typ Mahar, berättar historier om Petra och sin egen uppväxt där. Den ena historien mer osannolik än den andra, man vet inte riktigt vad man ska tro. Konstigt nog påminner han mycket om en nära person till oss, vi kan kalla honom Farbror Erkan.
Alex kastar iväg en sten över stupet och jag säger direkt ”låt bli”. Mahar däremot tycker det ser kul ut och kliver upp och börjar visa barnen hur man kastar sten längst över stupet, varav en sten som han och Alex kastar flyger förbi 1dm från mitt huvud. Dags att gå vidare helt enkelt.
Han busar med barnen hela tiden så de glömmer helt bort vilken otroligt krävande klättring det är. Både jag och Jonatan kommer på efterkälken hela tiden. De skojar om att Alex inte ser var han sätter fötterna och halkar till hela tiden, de skojar om att Alex hoppade ner från en klippa och landade på en vass sten så han gjorde illa foten ”Varför hoppade du just på den vassa stenen, varför hoppade du inte ner i den mjuka sanden som sin syster”, skojar Mahar. Han och Alex klickade verkligen, de påminde lite om Mowgli och Baloo där de skuttade omkring, Mahar till Alex: ”I really like your style”. Han gav honom också massa visdomsord på vägen ”Du tar hand om och respekterar din storasyster”. För vårat eget minne så skriver jag lite stolpar om en del historier han berättade, de är dock inte särskilt barnvänliga så ni får be oss berätta om dem sen  Han berättade om att han var med om en sak när han var liten som han aldrig glömmer. Han berättade om hur mycket han älskade att köra (och krascha) bilar. Han bjöd även in oss till sitt hem (grotta) för att äta middag och dansa (?) på kvällen. Vi övervägde saken med avböjde pga att barnen har fått nog med intryck för idag. Han visar oss också att han har gömt undan en speciell sten, mitt ute i nowhere, som beduinerna använder sig av som smink. Jag och Bella blir lite piffade, resultatet får ni se på bilderna sen.
När vi hade klättrat i ca 2h så säger han plötsligt ”be barnen blunda nu så ska jag visa en överraskning”. Vi som konstigt nog fortfarande litade blint på Mahar säger åt barnen att blunda. Han bär båda barnen fram till en klippavsats och jag och Jonatan kommer efter. När han ber dem öppna ögonen så är det (återigen) en obeskrivlig bild vi har framför oss. 250 meter ner är ett av Petras Tempel och ett myller av tusiter/försäljare/djur. Vi står nu alltså på klippan över där vi hade kommit in som ”vanliga turister”. Helt sjukt. Ok, nu är vi totalt slut, vi har vandrat och klättrat i gassande sol, säkert 30 grader i flera timmar. Tanken på att ta sig tillbaka samma väg är skrämmande. Men Mahad säger att han vill visa oss ett sak till, han pekar upp mot det högsta berget vi ser och säger att därifrån kan ni se 85% av hela Petra. Jag har en kompis däruppe som ni kan få Coca cola av. Dessutom hade han bett en annan kompis komma och hämta oss däruppe med sina åsnor, så vi slipper gå hela vägen ner. Ok Let´s Go! Jalla!
Upp, upp, upp. Nu börjar energin och konditionen tryta hos alla utom Alex som glatt går och pratar med sin nyfunne vän. Han som knappt orkar gå till Ica hemma.
Mamma Inger du kan hoppa över kommande stycket på denna blogg, så du kan sova inatt:
Nu börjar klättringen bli lite väl dramatisk. Barnen skuttar mellan sten till sten med ett 500 meters stup en halvmeter ifrån sig. Mahar håller dem i ett fast grepp, men fy vad nära det är när Alex halkar till på en lös sten, och Bella glider lite lätt på sanden som gör stenarna lite hala. På ett ställe är det så brant att Mahar tar dem i famnen en efter en och ställer dem på ett lite säkrare ställe. Jag hade nog inte gjort om det när jag tänker efter men jag är glad att vi gjorde det. Vilken galen upplevelse vi har varit med om idag. När vi väl kommer hela vägen upp på toppen, där det dessuom står en Jordansk flagga, så känner vi oss som att vi just har bestigit Mount Everest. Men herregud vilken utsikt. Detta måste slå Mount Everets utsikt med hästlängder, och Grand Canyon, släng dig i väggen. (Vi får väl se när vi har varit där). Vi sätter oss i skuggan och den läsken vi dricker just då är bland det godaste vi någonsin druckit. T.om Alex som inte gillar läsk bara slukar sin coca cola.
Så är det dags att säga tack och adjö till Mahar. Han kan inte följa med oss ner i Petra för han är i bråk (såklart) med några av ett annat släkte så beträder han deras mark så blir det fight. Så han ska alltså ta sig samma väg tillbaka. Hämta upp nya turister och ut i bergen igen. Detta gör han 3-4ggr per dag!! Båda barnen kramar om honom och pussar honom på kinden, och ni som känner vår Alex vet att han inte är generös med kramar och pussar.
Nu har vi blivit överlämnade till hans kompis med åsnor. Men jag tycker det ser läskigare ut att rida ner för branten än gå så jag går hellre. Barnen är dock helt slut så de hoppar glatt upp på en åsna var. Då börjar färden nerför. Galet branta backar och små stentrappsteg som åsnorna klarar galant. Bella rider t.om själv för de måste hålla ordning på hästarna de tog med till mig och Jonatan också som inte verkar lika vana vid vägen som åsnorna, som i stort sett är helt självgående.
Väl nere för berget finns det ett litet café. Jag och Jonatan tar en macka, barnen tycker inte om så de äter lite chips till lunch idag. Det är otroligt maffigt att titta upp och inse var vi satt och tittade ner på alla människor. Otroligt att vi var så högt upp.
Vi rider vidare en bit på åsnorna sen är det dags att hoppa av. Nu får man gå en bit för fot, genom själva ingången till Petra (blir ju utgången för oss som har kommit via bergen)
Alex köper en souvenier, en liten åsna förståss, som han döper till ”Whiskey” precis som sin åsna hette. (Bellas hette för övrigt Michael Jackson”. Bella hittar en väska hon blir kär i (otippat va?), men den är för dyr så vi har en liten släng av en sur Bella mitt i allt detta vackra. Det blir en otrolig kontrast när det kommer fram en liten kille, kanske 6 år gammal, och försöker sälja på oss vykort. Där sitter Bella och tjurar för att hon inte fick en väska för 200:- på sin Jorden runt resa, och här jobbar 6-åringen med att kränga vykort istället för att gå i skolan. Man får lite ont i hjärtat av sånt.
Väl ute ur Siqen finns det hästar att hyra för den sista biten, och barnen hoppar glatt upp igen. Jag som är så sjukt hästrädd har liksom kommit in i flowet och tänker, äsch ok då. YOLO liksom! Hoppar upp på hästen och får panik!!!! ”Stanna hästen” ropar försäljarna ”eh jaha, vadå, stanna då häst” Puh det funkade faktiskt. Sen rider vi i sakta mak resten av biten. Vi blir omgångna av några amerrikaner som skämtar om att min häst inte verkar ha så många hästkrafter, vilket ju passar mig ypperligt. ”Vill du galoppera frågar nån” ”NEJ” skriker jag ”JA” skriker Bella, och dem sätter av i en himla fart.
Vi passerar en av guiderna som vi passerade på förmiddagen som utbrister ”Ah you made it back” Ja vadå, trodde han inte det eller?
Väl ute ur Petra tar vi oss utmattade men lyckliga till hotellet. Vi checkar in i två rum, vilket är helt underbart just nu då barnen sitter och pysslar i sitt egna rum, Jonatan sover i vårat rum och jag sitter och bloggar i lugn och ro. Det finns även en pool här men vattnet är kallt så endast Jonatan vågade bada, plus Alex som råkade bli ikastad. Behöver jag ens nämna hur skön duschen var efter att ha sovit i Camp inatt och sedan klättrat runt i öknen, samt blivit sminkad som en beduin, var? Nu är vi snart på G igen för att ge oss ut i den mörka kvällen och hitta någon mysig restaruang att äta på. Efter allt detta te, te, te så vore det himla gott med en kall öl ikväll. So long!

/Cissi