Sista dagarna på Koh Samui och de första på Koh Pangan NU MED BILDER
De sista dagarna på Koh Samui bjöd på fint väder så dagarna spenderades nere på beachen.
På kvällarna gick vi på mysiga restaurangbesök med utsikt över havet.
De flesta kvällarna avsultades sedan på Freedom Bar där vi har blivit riktiga stammisar.
Vi fick lite separation ångest från Boh Phut och bestämde oss för att komma tillbaka sista veckan. Tyvärr är vår lägenhet uthyrd då. Istället bokade vi rum på Smile House Resort, där vi har hängt vid poolen så mycket. Det ska bli jätte härligt att få sista veckan på vårat favvoställe.
Dessutom kunde vi lämna ett par väskor hos vår hyresvärdinna under tiden vi är på resande fot, skönt.
På fredagen skulle vi åka vidare till Koh Pangan. Medan vi packade insåg vi mer och mer att det här kommer inte få plats, trots två nyiköpta väskor. Vi tycker fortfarande inte att vi har handlat så mycket här, men det var ju lite julklappar, ca 10 par klänningar, 6 par skor etc etc, så ok då, en hel del har det blivit ändå.
Men efter att ha tryckt i allt, samt lagt mycket julklappar i Farmor och Farfars väskor, samt stödpackat med lite påsar så hade vi iallafall fått i allt vi skulle ha med oss. Vi lämnade fyra väskor hos vår hyresvärdinna, och begav oss mot båten.
Båtresan över till Koh Pangan gick riktigt bra, ingen sjösjuka och inte allt för mycket förseningar. Väl framme i färjelägret börjar vi fundera över hur vi ska ta oss till Dreamland Resort på andra sidan ön.
Den första taxichauffören bara skakade på huvudet, sex personer med stora resväskor, nej det gick inte. Jag blev lite smått orolig hur ska detta gå?
Precis då ropar Jonte att vi ska komma dit, där står en chaufför med en skylt som det står Cecilia Berggren på.
Det visade sig att hotellet har skickat en bil, trots att de inte kunde veta vilken båt vi kom med. Skönt!
Bilresan var en riktig upplevelse. Vi satt på flaket med all packning, och bilen körde upp för höga höga berg och ner i djupa djupa dalar, det var nästan som att åka bergochdalbana. Men med en riktigt storslagen natur som utsikt. Helt plötsligt kom det elefanter gående i djungeln, precis bredvid oss, vid ett annat tillfälle bromsade chauffören plötsligt in och stannade för att köpa sig en kycklingklubba vid vägrenen.
Slutligen var vi iallafall framme vid Dreamland.
Det är ett jätte fint område, med en stor härlig strand, med massor av restauranger.
Superfin pool precis vid stranden, och massa svenska familjer. Barnen lärde genast känna två pojkar i deras ålder, Filip och William. De leker vid poolen och när de behöver ta en paus från solen, sitter de på verandan och spelar på sina DS, det nya sättet att umgås :-)

Barnen stortrivs här, och vi med. Men det nya mötet väckte också minnen. Alexander sa igår med sorgsen röst att han saknar "min William" så mycket. Men det känns på ett sätt bra att barnen har så kul här men samtidigt längtar hem till kompisarna i Tumba.
Vi vet fortfarande inte var vi ska ta vägen på fredag, men det är ju massa dagar kvar. :-)
Vi är sugna på Ko Tao men vet inte om barnen är så sugna på den lite längre båtresan dit, vi får se.
Nu sover barnen lunch så att vi kan vara ute lite längre ikväll, kvällarna är helt magiska här.
Efter det blir det ett eftermiddagsdopp i poolen med tillhärande poolbar, innan vi beger oss ut för att välja restaurang.
På kvällarna gick vi på mysiga restaurangbesök med utsikt över havet.
De flesta kvällarna avsultades sedan på Freedom Bar där vi har blivit riktiga stammisar.
Vi fick lite separation ångest från Boh Phut och bestämde oss för att komma tillbaka sista veckan. Tyvärr är vår lägenhet uthyrd då. Istället bokade vi rum på Smile House Resort, där vi har hängt vid poolen så mycket. Det ska bli jätte härligt att få sista veckan på vårat favvoställe.
Dessutom kunde vi lämna ett par väskor hos vår hyresvärdinna under tiden vi är på resande fot, skönt.
På fredagen skulle vi åka vidare till Koh Pangan. Medan vi packade insåg vi mer och mer att det här kommer inte få plats, trots två nyiköpta väskor. Vi tycker fortfarande inte att vi har handlat så mycket här, men det var ju lite julklappar, ca 10 par klänningar, 6 par skor etc etc, så ok då, en hel del har det blivit ändå.
Men efter att ha tryckt i allt, samt lagt mycket julklappar i Farmor och Farfars väskor, samt stödpackat med lite påsar så hade vi iallafall fått i allt vi skulle ha med oss. Vi lämnade fyra väskor hos vår hyresvärdinna, och begav oss mot båten.
Båtresan över till Koh Pangan gick riktigt bra, ingen sjösjuka och inte allt för mycket förseningar. Väl framme i färjelägret börjar vi fundera över hur vi ska ta oss till Dreamland Resort på andra sidan ön.
Den första taxichauffören bara skakade på huvudet, sex personer med stora resväskor, nej det gick inte. Jag blev lite smått orolig hur ska detta gå?
Precis då ropar Jonte att vi ska komma dit, där står en chaufför med en skylt som det står Cecilia Berggren på.
Det visade sig att hotellet har skickat en bil, trots att de inte kunde veta vilken båt vi kom med. Skönt!
Bilresan var en riktig upplevelse. Vi satt på flaket med all packning, och bilen körde upp för höga höga berg och ner i djupa djupa dalar, det var nästan som att åka bergochdalbana. Men med en riktigt storslagen natur som utsikt. Helt plötsligt kom det elefanter gående i djungeln, precis bredvid oss, vid ett annat tillfälle bromsade chauffören plötsligt in och stannade för att köpa sig en kycklingklubba vid vägrenen.
Slutligen var vi iallafall framme vid Dreamland.
Det är ett jätte fint område, med en stor härlig strand, med massor av restauranger.
Superfin pool precis vid stranden, och massa svenska familjer. Barnen lärde genast känna två pojkar i deras ålder, Filip och William. De leker vid poolen och när de behöver ta en paus från solen, sitter de på verandan och spelar på sina DS, det nya sättet att umgås :-)

Barnen stortrivs här, och vi med. Men det nya mötet väckte också minnen. Alexander sa igår med sorgsen röst att han saknar "min William" så mycket. Men det känns på ett sätt bra att barnen har så kul här men samtidigt längtar hem till kompisarna i Tumba.
Vi vet fortfarande inte var vi ska ta vägen på fredag, men det är ju massa dagar kvar. :-)
Vi är sugna på Ko Tao men vet inte om barnen är så sugna på den lite längre båtresan dit, vi får se.
Nu sover barnen lunch så att vi kan vara ute lite längre ikväll, kvällarna är helt magiska här.
Efter det blir det ett eftermiddagsdopp i poolen med tillhärande poolbar, innan vi beger oss ut för att välja restaurang.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Underbart att läsa eran blogg jag blir riktigt varm i hjärtat jag älskar er kram moster Bibbi.
Postat av: Annica Gleisner
Alexander är väldigt saknad här i Tumba av William, dramatisk som han kan vara så fällde han en tår och undrade om han skulle hinna bli farfar innan A kom hem igen....Sötnosarna!
Trackback