cissiblogg

Ett sista kort inlägg får avsluta denna Drömresa! 

Resan hem gick bra. Dock fick vi veta när vi landade i London att vårat sista flyg var inställt, segt! Men vi fick nya platser till ett flyg 6h senare. Eftersom exakt samma sak hände under Kanada-resan tidigare samma år hade vi lite rutin på detta nu. Det var bara att gilla läget, trots att vi såklart var rejält trötta och slitna. Vi åt på favvo-restaurangen (ja W fick sin dagliga burgare), shoppade lite och sen var det mest att vänta ut tiden. Vi avslutade med en fantastisk middag på Wagamama där A och A provade Ramen för första gången, succé! 

Sen var det äntligen dags att boarda, och klockan 23.30 landade vi på Arlanda! Pappa hämtade upp oss och det är häftigt att se hur barnen (och vi) uppskattar Sverige och hemmet i Tumba på ett helt annat sätt efter en sån här långresa. Känslan för samtliga var också att ’har vi bara varit borta 2 veckor?’ Med tanke på allt vi upplevt känns det snarare som 2 månader. Underbart! 

Nu ska vi smälta alla intryck, göra en fotobok ihop med anteckningarna från bloggen, för denna resan vill vi minnas varje dag av. 

 

 

Idag var det upp och hoppa 5.45, kl 06.00 satt vi i mustangerna för vidare färd mot Everglades. Känslan är obeskrivlig när vi rullar ut med de fina bilarna från Key West. Först stannade vi till vid den sydligaste punkten vid ett monument för att ta kort. Det har varit för lång kö där innan men kl 06.00 var det folktomt. 

Bra timing av oss att rulla in i Key West under solnedgången och lämna under soluppgången, det är verkligen en fantastisk väg att köra. 06.00 eller inte, partybilen kom igång direkt med trallvänliga låtar på högsta volym. DJ-Alex i framsätet och Tyra i baksätet. Hur T lyckades ta en power nap är otroligt med tanke på ljudnivån och basen på högsta nivå samt två sjungglada personer i framsätet. 

I Key Largo stannade we på Wendys för att äta frulle, men det visade sig att de inte serverar det, konstigt både jag och B var så säkra på det. Istället åkte vi över vägen och tog en macka på Subway. Sen åkte vi vidare mot Everglades. Vi hade inte hur gott om tid som helst eftersom planet skulle gå 21.30 samma dag och vi har inte koll på eftermiddagstrafiken i Miami. Jag hade läst att entrén närmast Miami var Flamingo Lodge Entré, men när vi närmade oss stog det en skylt ’crocodile farm and boat tours’ så vi svängde av där. Men det visade sig att det var någon sidoverksamhet och inte själva nationalparken. Så vi åkte vidare lite till och kom till entrén, 10usd/pers (inte per bil tydligen som det står på hemsidan). Efter att vi kört in i Everglades tog det ytterligare 45 min innan man kom fram till själva båtturerna. Dessvärre var 12-turen inställd så vi fick köpa biljetter till kl 13.00. Närmare 3000:- för oss 6 personer så nu hoppades vi verkligen få se nån krokodil. 

Vi hade 1,5h innan båtturen så vi gick in i souvenirshopen och fyllde upp de sista lediga hålen i resväskorna. Sen tog vi en promenad utmed en utmärkt trail där det enligt personalen var ’a very rich wild life’. Vi gick och gick men allt vi fick se var några små ödlor, myror samt något odefinierbart typ silverfiskar. När vi kom tillbaka åt vi lunch från en food truck och enligt Alex den bästa burgaren på resan, lite otippat. Bella fick äntligen en vegetarisk burgare som även den var grym. 

Därefter var det dags att hoppa på båten, 1,5h skulle den ta och det var gassande sol och 30gr varmt. Nästan direkt såg vi en liten bebiskrokodil, detta bådar ju gott tänkte jag. Men där tog det också slut. Guiden gjorde sitt bästa med att försöka peka ut diverse fåglar samt få floran att verka spännande. Både jag och W var nära att somna, så spännande var det. Dock intressant med ett träd där löven är så giftiga att det räcker att nudda dem för att man ska dö, samt ett träd med väldigt speciella rötter som man brukar se när de visar bilder från Everglades. Annars hände det inte mycket. Precis i slutet av turen såg vi en stor krokodil nära båten, men that’s it. Nä Everglade känns extremt överskattat, vi var överens om att det bästa var att vi fick köra en extra runda med Mustangerna. 

Sen var det raka vägen till flygplatsen. Lite bus med bilarna blev det också såklart. W flyttade över till partybilen som öste på allt vi kan hela vägen in i garaget på flygplatsen. Det gick smidigt att hitta tillbaka återigen tack vare vår grymma kartläsare Bella. 

Väl på flygplatsen hämtade vi ut vårat bagage, alla 7 väskor stog kvar. Sen åt vi middag, bytte om och försökte få ner alla souvenirer i resväskorna. Det visade sig få plats men i 3 (av 6) väskor hade vi övervikt. Det har faktiskt aldrig nånsin hänt mig tidigare. Men vi hade en otroligt snäll dam som checkade in oss, ’vågar brukar ju aldrig visa riktigt rätt’ sa hon bara med en blinkning, så slapp vi betala extra, tack för det. 

En lång men ok kö genom säkerhetskontrollen gjorde att vi kom till gaten ca 2h innan avgång. Lite sista shopping och häng vid gaten, nu fanns det ju Wi-Fi så alla nöjda! 

Nu är det alldeles strax dax att boarda och nu håller vi tummarna att resan även får avslutas på ett bra sätt med lugn flygresa och smidig mellanlandning i London. Torsdag kl 17.10 landar vi förhoppningsvis i Stockholm!

 

Vi började dagen med lyxfrukost på båten klockan 07.00. Efter det var det dags för landstigning. Mitt i kön kommer Gleisners på att de lämnat sina seapass (vilka behövs för att få gå på och av båten) i sina hytter så medan de hämtar sina kort får resten av familjen gå ur kön. Väl i land hittade vi en buss som tog oss hela vägen till flygplatsen, där vi skulle lämna hälften av bagaget eftersom det inte kommer få plats i bilarna vi ska hyra. Efter det skulle dem vuxna ställa sig i kön till biluthyrningen samtidigt som vi snällt fick sitta och vänta (utan internet!!). Inte nog med det hade Tyra panikartat ont i örat som ledde till en överdriven dos av Alvedon. Efter en timmes väntan hade vi äntligen fått bilarna, tydligen hade det uppstått problem eftersom Cissi inte hade något kreditkort. 

Bilarna var inget mindre än extremt coola. Det var två fordmustanger som väntade oss och det var redan förut bestämt att tjejerna skulle åka med Alexander och killarna med Cissi. På vägen ut fick vi papperskartor eftersom vi inte kunde använda GPS. Alexanders bil åkte först (av självklara anledningar) och navigeringen ut ur staden gick suveränt tack vare kartläsaren med ”A” i orientering. I Cissis bil gick det desto sämre med kartläsningen och de bestämde sig snabbt för att inte ens försöka och bara följa efter Alexanders bil. Väl ute på motorvägen delades bilarna in i lugna, country/rock och partybilen (vi låter er gissa vilken som är vilken).

När det var dags för lunch hittade vi knappt någonstans att äta men till slut såg vi ett Mc Donalds som vi tänkte skulle duga. Tyvärr var det ingen hit när det visade sig att det inte fanns ett enda vegetariskt alternativ och dessutom hoppade ödlor ner från träden så vi fick åka vidare. Till slut kom vi till ett Wendys, vilket var mycket bättre med god mat och stora portioner. Här passade William och Tyra på att byta bil (förmodligen för att partybilen blivit lite för mycket för trötta William). Efter det här var det dags att köra vidare och efter vad som kändes som en evighet, och ett antal tupplurar för barnen Gleisners, kom vi fram till en jättemysig marknad där det inhandlades allt ifrån snäckor till shaved ice, här fanns det också gott om pelikaner. Det här var sista stoppet innan slutdestinationen.

Efter ungefär 1.5 timmar var vi äntligen framme. Cissi hade förberett oss på att hela familjen skulle bo i samma rum och att det inte skulle vara särskilt bra standard men vi blev positivt överraskade när det visade sig finns tre sovrum. När alla gjort sig hemmastadda tog vi oss ut på en kvällspromenad för att kolla in området och hitta något att äta. Lägenheten är jättenära stranden och ligger mitt i en shoppinggata. Även här var det svårt att hitta vegetarisk mat men till slut kom vi fram till en italiensk restaurang. Detta var en av de bästa restaurangerna vi någonsin varit på. Det var mysig miljö, väldigt god mat, bra service och dessutom fick vi två extrarätter gratis. Efter maten hade alla fått lite extra energi och vi begav oss ut på shoppinggatan. Vi bestämde oss också för att bara titta nu på kvällen och i stället handla dagen efter eftersom alla börjar få ont om pengar. På vägen hem gick vi förbi ett cirkle k för att köpa frukost inför morgondagen. Croissanterna var slut så det bestämdes att Alexander skulle gå upp tidigare och köpa dem nybakta nästa morgon. Nu var alla väldigt trötta och vi alla somnade nog ganska tidigt.

P.s. Vi har blivit mutade för att skriva detta inlägg.

Natten var varm men helt ok. Vid 7.30 tog jag och Alexander en morgonpromenad genom Key West ner till stranden, detta kommer jag sakna! 

Vi köpte med oss nybakta croissanter och baguetter från bageriet, när vi kom hem vaknade barnen och vi åt frukost. Sen gav vi oss av till stranden. Allt var dock stängt så jag och Alex bestämde oss för att ge oss ut på upptäcksfärd. Alla cyklar omkring på hyrcyklar så vi tänkte vi går tills vi hittar ett uthyrningsställe. Vi gick åt fel håll kan jag säga. Vi gick och gick och gick. Det passerade ett turisttåg så finns bestämde att nästa gång det kommer hoppar vi på. Efter typ en timmes svettig promenad (utan ett enda uthyrningsställe) såg vi plötsligt tåget, yes! Vi skyndade oss dit bara för att få veta att det är här tåget parkerar, så det var bara att fortsätta gå. Efter lite panikspurter över gatan då och då (vi är båda hysteriskt rädda för både tupparna och ödlorna) kom vi plötsligt fram till en strand, samt nån typ av avspärrning. Men om vi tog av oss skorna och vadade ut i vattnet så kunde vi nog komma runt avspärrningarna, sagt och gjort. Blöta och sandiga kom vi ut på andra sidan, vilket visade sig vara en lyxresort (Throw back Thailand då exakt samma sak hände oss). Efter lite irrande på området frågade en personal vad vi håller på med ’looking for exit’ han pekade snällt ut en dörr, log och sa ’here is the Escape Door’ Tackar!! 

Nu (2h sen vi lämnade övriga familjen) börjar mitt tålamod tryta! Jag är trött, hungrig, smutsig och dessutom kissnödig. Sätter mig och strejkar på trappan till lyxhotellet. Alex ifrågasätter (med rätta?) hur fan jag tror att jag skulle klara Robinson, med mitt tålamod. Jaja det var bara att fortsätta gå! 20 min senare var vi tillbaka i lägenheten så jag fick gå på toa och ta en chokladkaka, så då var ordningen återställd. 

Där mötte vi upp Alexander och Tyra som hade kommit för att hämta upp Mustangen. Vi körde ner båda bilarna till stranden, synd att bara ha dem stående. Där mötte vi upp B och W som låg och stekte i solen, ovetandes om det svettiga äventyret vi har varit ute på. Vi åt lunch på strandrestaurangen och killarna tog en burgare och enligt Alex den godaste på hela resan, dock missade vi dricksen, men det är en annan story. 

Alexander och tjejerna gick till lägenheten och duschade så jag och killarna satte oss i Mustangen och ’bryggseglade’ och lyssnade på bra musik! Sen tog vi bilarna och cruisade genom hela Key West och lyssnade på en passande låt ’Sommar sommar sol igen, det kommer aldrig kännas bättre än just nu’ 

Vi körde till västkusten vid hamnen, jätte mysigt ställe, det blev en glass och en Key Lime Pie. Lite mer shopping, Bella försvann till en bokhandel, Books & Books, och shoppade loss. 

Jag, Alex och William hoppade in i partibilen och hittade hem helt själva. Där blev det, håll i er nu, mer glass, mer shopping. 

Sen chillade vi i lägenheten några minuter innan det var dags att fånga solnedgången på Key West sydligaste udde. Först behövde vi köpa en kokosnöt till W och Ananasdrinkar till de andra enkom för att få till lite Insta-vänliga bilder. Det blev en mysig stund i solnedgången. 

Sen letade vi upp en mysig restaurang och förrätterna var (som det ofta är) det bästa på hela middagen. Sen körde vi lite trädgårdsspel och promenerade hemåt. Imorgon är det sista dagen och då blir det efterlängtad road trip med Mustangerna följt av Everglades. 

 

 

Vi avslutade kryssningen med stil då ’The Key’-paketet levererade en sista härlig a la carte frukost. Lite pannkakor och fattiga riddare senare var vi redo för att kliva av båten i Miami. Men först efter att Gleisner-delen av familjen återigen strulat med sina seapass och helt enkelt lämnat dem i hytten. Man behöver dessa för att checka ut från båten så det blev en språngmars tillbaka. Det gick smidigt att komma av och sen skulle vi leta efter en taxi som kunde ta 6 pers till flygplatsen. När vi kom av stog det en buss framkörd som det stog ’Miami airport’ på, så det var bara att hoppa på, betalt ville dem heller inte ha, tror vi. 

Väl på flygplatsen letade vi oss fram till bagageinlämningen för vi skulle inte få plats med bagaget i våra 2 hyrbilar. Även det gick smidigt, sen tog vi gratiståget till biluthyrningen. Det var nästan ingen kö men väl framme började frågorna, vill ni ha helförsäkring? Vill ni förskottsbetala tullarna? Bensinen? Etc. Alex fick snabbt ok på sin bil (även om det först såg ut att vara bokat på ett pick up ställe 40 min därifrån men det löste sig). När jag sen skulle hämta ut min bil var jag tvungen att visa ett kreditkort (mitt vanliga bankkort var inte ok). Jag: ’I don’t have any’ Hon: ’but I need One’ Vad tusan gör vi nu? Tillslut fick vi göra så att vi bokade båda bilarna på Alexander så han kunde garantera med ditt kreditkort och lägga till mig som extra förare på ena bilen, 1000:- fattigare men nöjda att vi nu kunde hämta ut bilarna gick vi till garaget. Jag har varit extremt nervös för denna delen av resan, t.o.m. värre än hästridningen och zip linen. 

Jag är ju inte direkt känd för att vara den säkraste bilföraren hemma i Sverige och jag har aldrig kört utomlands. Jag hade kallt räknat med att få en ordentlig genomgång av bilen innan men icke. Väl i garaget frågade jag nån var vi hämtar nyckel ’den sitter i bilen’ blev svaret. Ok, det viktigaste var att komma på hur vi cabbade ner taket, sen var det bara att köra. Till barnens stora glädje fick vi 2 snygga Mustanger. När vi bokade denna resa kom vi snabbt fram till att bila med 6 personer till Key West krävdes två bilar, och så glada vi är för det nu att vi valde det alternativet. Känslan att köra utan tak i 38gr värmen är magisk. 

Jag tror vi alla hade lyckopirr i magen när vi körde genom Miami ut på Key West. Alex konstaterade så snabbt vi rullat ut från flygplatsen att ’detta blir den bästa dagen hittills’, jag är nog benägen att hålla med. 

Vi delade på syskonen denna gång så tjejerna åkte i Alexanders bil och killarna med mig, sen bytte W och T plats efter halva vägen. Alexander fick såklart visa vägen och jag gjorde mitt bästa att hänga på som följebil. Lättare sagt än gjort då alla försökte lägga sig emellan oss så jag försökte täppa till gapet men ändå värna om säkerheten. Men herregud vilken grym bil det var att köra. Det kan nog vara så att Mustang har gått om min tidigare favoritbil, Mini. 

Det är helt omöjligt för mig att beskriva vad vi var med om längs resan, det enda jag kan säga är, gör denna resan!!!! Om ni så bara ska besöka en plats till innan ni dör, bila till Key West! 

Det var lite olika känsla i de två bilarna. I första bilen, där Bella gjorde ett grymt jobb som kartläsare (och då pratar vi en gammal hederlig papperskarta utan den lilla blå pluppen som visar var vi är). I den bilen var det skönt countrygung blandat med gammal hederlig rockmusik. I den bilen tog man tydligen power naps under resans gång. I den andra bilen, följebilen bakom, var det fullt ös minst sagt, konstant i alla 6h det tog att köra. DJ Alex blandade skön musik, allt från Gyllene Tider och Lasse Berghagen till ’nyare’ popmusik och Caramellosången (eller vad den heter), det viktigaste var att vi kunde sjunga med i varenda låt! Båda bilarna kom också på att det minsann gick att dansa med till YMCA nu när vi inte hade tak, till våra medtrafikanters stora nöje(?). 

Vi stannade för att äta lunch på Gyllene Måsen. Vi tänkte det vore kul att testa på Mcd här i USA, men döm om vår förvåning när det visar sig att de inte har en enda vegetarisk sak på menyn, ingen halloumiburgare, ingenting. Så det var bara att hoppa in i bilarna och köra av på nästa ställe, Wendys blev det till A och B stora glädje, vi har alltid velat testa den. Mycket goda burgare intogs och Bella fick iallafall lite nachochips till lunch. Att vara vegetarian i USA är nog inte det lättaste. 

Vi stannade på ett ställe till längs vägen, ett helt fantastiskt litet marknadsställe, jag tror det hette Robbies Marina. Där skulle jag mycket väl kunna tänka mig spendera nån natt nästa gång vi åker hit. Barnen tog varsin Shave Ice (Throwback Hawaii) och vi tog en iskaffe. Sen följde lite mer shopping innan vi drog vidare längs med de fantastiska broarna som leder ut till Key West. Vi hade dessutom lyckats pricka in solnedgången precis när vi rullar in längs strandpromenaden, magiskt! Se solnedgången i Key West = Bucketlist check! 

Vi hittade snabbt fram till lägenheten som låg på en innergård från själva gågatan där alla affärer och restauranger ligger, lyckat! 3-rumslägenheten var över förväntan. Vi visste att vi skulle få dela sängar och vi visste att det inte fanns ac, men den var större och fräschare än vi räknat med. När jag bokade valde jag helt enkelt läge framför comfort. Jag älskar att bo mitt i smeten när man bara ska vara här nåt dygn. Då vill jag inte lägga tid på transport. 

Vi packade in oss och gick sen snabbt ut på stan då vi var rejält hungriga. Efter att ha tittat på ett par restauranger valde vi tillsist en italiensk restaurang och vilket lyckokast det blev. Det börjar med att servitrisen kommer in med lite complimentary förrätter, friterade kronärtskockor samt en hel skål med parmesanbröd, vår typ av restaurang det! Vi tog ett glas vin var och det var en campingupphällning ala Hasslö, stora glas fyllda ända upp till kanten, bättre och bättre. 

Alla tog pasta och var jätte nöjda (utom T men hon var nog lite mätt sen allt bröd). T har även fått ont i örat av någon anledning sen vi klev av båten så det spökar nog också. Som tur är hjälper Alvedon och nu är det mycket bättre. 

Efter det fantastiska restaurangbesöket tog vi en liten shoppingrunda. Nu börjar barnens pengar tryta, det är alltid en svår balansgång mellan ’nu är vi här, det gäller att passa på’, och ’vi vill ju ha lite pengar kvar när vi kommer hem också’, men det är helt enkelt ett val de själva måste göra. De har fått julklappspengar samt lite pengar av oss, men dem tog slut nånstans på Barbados typ. 

Vid 22.00 låg vi alla i våra sängar och jag tror alla somnade med ett leende på läpparna.

Imorgon är det nästsista dagen på denna drömresan och jag tror hemlängtan är lika med noll för samtliga! 

 

 

Jag väckte Alexander vid 07.00, trodde jag, det visade sig att vi hade ställt tillbaka klockan en timme inatt så egentligen var kl bara 06. Jaja det blev en tidig löprunda på däck för mig 2 mile, 3km. Sen tog jag en andra frulle med barnen mysigt. Alla gick ut och la sig i solen på pooldäck, men jag och Bella gick till vår efterlängtade sushi making class. Det var över förväntan, en jätte fin restaurang och trevlig personal. Vi fick göra 4 olika sorters sushi och vi som brukar laga ganska mycket hemma fick äntligen lära oss vad tusan man ska ha bambumattan till. När vi var klara fick vi äta upp det vi lagat, galet gott, dessutom fick vi nån typ av sushi making certifikat så nu vet ni vilka ni ska ringa om ni vill ha sushimiddag nångång. 

Därefter gick jag och Bella och la oss i solen. De andra var och surfade och gick sen till puben för att delta på ännu ett quiz. Denna gång med Europa-tema, slår dem inte amerikanerna i det så är det epic fail! (De fick alla rätt men missade på utslagsfråga). 

Herregud vad jag njuter denna sista dag till havs. Stekande sol, lite svalkande bris och ett reggeaband som spelar skön live musik! Kan vi stanna tiden nu? 

Kl 13 var det dags för lunch men eftersom jag och Bella hade kalasat på sushi blev vi kvar på pooldäck, och tänka sig, prick kl 13 var det dags för tävlingen ’worlds sexiest man’. Det hade vi helt missat, eller hade vi? Tyvärr kunde jag ju inte springa upp och anmäla Alexander eftersom han var på lunch men det kanske var tur, det hade blivit kross och nu har han väl vunnit nog med tävlingar denna semestern. Istället fick vi se 6 andra halvnakna män göra bort sig i diverse tävlingar. 

Mer sol, mer live musik, mer livsglädje helt enkelt! 

Framåt 16-tiden begav vi oss till puben för att vara med på en ny pussel-tävling. Den var om möjligt ännu svårare än igår och jag tror Bella och William var de enda som lyckades klura fram ett svar var. 

Sen gick William och Alexander för att surfa en sista gång men det var typ en halvtimmes kö och jag har ju noll tålamod att vänta så nu följde nog den första stunden på hela semestern då jag har haft lite långtråkigt. Ingen ville spela pingis eller minigolf med mig heller. Så jag passade på att gå runt och fota båten lite och tog en drink i ren tristess. Det som blir extra kul för just mig är att jag aldrig har lärt mig hitta på såna här båtar, jag hittar ju aldrig ens till min egen hytt på en liten viking line båt så detta är verkligen inget undantag. Men kul för mig då det blir nya upptäckter kring varje hörn, dock mest frustrerande då barnen lärde sig hitta på en timme och de vanligaste messen jag fått är ’var är du?’ Vanligaste svaret från mig ’jag har ingen jävla aning’ Ett under att jag är bra på det här med ett planera resor, lokalsinnet däremot har jag befriats ifrån. 

När vi stog och väntade på deras tur märkte vi att precis alla framför dem var grymma på surfing. Hmm antingen är det jävligt lätt eller så är alla före W och A ruskigt bra. Det visade sig att dem andra var ruskigt bra för plötsligt var det en annan nivå när svenskarna försökte sig på surfingbrädan. Men friskt vågat ändå! 

Jag, Bella och Tyra njöt av årets första solnedgång, den var magisk. 

Sista middagen valde vi den fantastiska buffén, om vi har tröttnat på den? Inte det minsta. Sen var det tyvärr dags att packa för imorgon kliver vi iland i Miami. Jag känner mig inte alls klar med kryssningen och är som vanligt som ett litet barn när semestern närmar sig sitt slut, ’bara en dag till snälla’, jag blir nog aldrig nöjd. 

Efter middagen bjöd vi barnen på 20usd var att sätta sprätt på i Arcade. Vi hade jättekul även om vi fick släpa W därifrån. Jag hade dessutom varit där med Bella tidigare på dagen för att försöka vinna en gummianka så att jag kunde lura de andra att jag hade hittat den. Det är nämligen den enda sak som skulle kunna göra detta till den optimala semestern och kryssningen, att få hitta en anka. Det finns ett spel som kallas ’ cruising ducks’ som innebär att man gömmer gummiankor på kryssningar, perfekt för mig som samlar på just gummiankor! Dock vann jag ingen anka men lika bra var nog det för 5 min senare hittar faktiskt Alexander vår första anka!!! Coolt och äntligen är kryssningen fulländad! Vi är ju ett team så det var faktiskt vår anka oberoende av vem som hittade den. (När jag 10 min senare hittar en alldeles egen anka är det plötsligt ’jag’ som hittat den och ’min’ anka), så mycket för team work! Kul iallafall att hitta 2 ankor sista dagen. Vi har självklart också gömt ankor för andra att hitta! 

Barnen såg sen en stand up show. Vi testade tärning för första gången på casinot, men vad är det för konstigt spel? tack vet jag Black jack, som vi avslutade med och gick återigen lite plus!  

Vid midnatt gav sig Alexander och barnen ut för en sista chans att se när de bytte hissgolv. Det visade sig att de inte var själva om detta (som tydligen är nån grej på TikTok), hissarna var fulla av andra ungdomar som åkte upp och ner. En halvtimmes hissåkande senare lyckades de matcha in killen som bytte golvet, hurra lyckan är total, bra avslutning på kryssningen! 

Men semestern är ju faktiskt inte riktigt slut. Imorgon börjar den spännande etapp 3 av denna drömresa. Då hämtar vi ut 2 cabar och cruisar ner till Key West och på vägen tillbaka till flygplatsen svänger vi förbi Everglades, så än är inte detta äventyr slut! 

 

 

Jag sov riktigt bra och vaknade utvilad vid 7.30. Jag och Alexander tog frukost på soldäck för även här måste man handdukspaxa solstolar för att få bra platser resten av dagen. 

 Jag tog sen en andra frukost med barnen lyx. Kommer sakna att få applåder varje morgon när man går in i frukostmatsalen, samt få serverad frukost och dessutom lämna disken, sa jag lyx?! Jag kommer även sakna trubadurerna som varje morgon står och spelar olika varianter av ’wash your hands’, de har bl.a. gjort om AcDc/Metallica/Queen, kul. T.ex. ’wash your hands, it’s now or never, we just gonna wash forever’ 

Efter lite morgonsolning var det dags för dagens första aktivitet, cup cake dekoration med B och T. Jätte kul och pyssligt och på något sätt fick de ihop 2 fantastiska små grodor! 

Därefter bar det direkt av över gången till baren bredvid där det var servettvikning. Ganska svårt men kul! Lite senare dags för handduksvikningslektion. Tjejernas dag idag! 

W och A hängde på pool däck konstant, strålande sol och 30gr varmt, ren njutning på årets sista dag, underbart! 

Framför livebandet på däck som spelar grym reggea står en ensam dam och skakar loss, pinsamt tänker nog många, you go girl tänker jag och ansluter på ’dansgolvet’, men först efter att ha förvarnat Alex som snabbt försvann från soldäck. Lite senare fick jag faktiskt sällskap av min dansante man så en liten nyårs-salsa fick det bli, ren glädje. 

Lunchen bestod till Bellas stora lycka av nachos, mums! 

Eftermiddagen fortsatte i riktigt semester mode i solen på pooldäck, magiskt. 

 Vi var även med på ett mystery puzzle quiz som höll på i 45 kaosartade minuter där vi mest slängde pennan fram och tillbaka mellan oss, men mitt i allt kaos knäckte vi faktiskt en hel del av gåtorna, den vita kaninen missade vi dock på så ingen vinst för Fam BeeGees denna gång. 

Framåt 18-tiden bytte vi om till finkläder, lockade hår, knöt slipsarna och gick förbi fotostudion och tog lite fina nyårsfoton! Jag gick in på Google Maps för att se vilken närmsta ön är när vi seglar in i 2023, det visar sig vara Haiti/Dominikanska Republiken, exotiskt! 

Sen mötte vi upp Alex och Bella i Star Lounge strax innan kl 19 (alltså det svenska tolvslaget) och skålade in nyåret där hemma (W gick till gymmet och T ville vila på rummet lite). Därefter såg vi en riktigt bra show, ett Beatles cover band som var hur bra som helst och massa bra musik såklart, bästa showen hittills på kryssningen. 

20.45 var det dags att sätta sig till bords och välja från menyn 3-rätter, lyxigt värre. Alla var väldigt nöjda med sin mat, bästa middagen på hela året fick avsluta 2022, kul! Vi fick även nyårshattar och diadem. Så efter middagen tog vi lite mer foton ihop samt gick omkring och lyssnade på live musik. 

Framåt tolvslaget gick vi upp på pool deck och skålade in 2023! Overkligt att stå och se ut över havet i 26-gradig värme och lyssna på livemusik på nyårsafton. Precis innan 12-slaget kom den dagliga regnskuren men vad gör väl det när det var världens partystämning på däck. 

Gott nytt år! Nu ser vi till att göra 2023 till bästa året nånsin, deal?