cissiblogg

Det är nåt fel på bildtexterna, så de syns tyvärr inte. Tidigare har det ju gått att föra datamusen över bilderna för att se min beskrivning, men nu verkar det ha lagt ner. Vi ska försöka fixa det imorgon, då kommer också  en film eller två på barnen :-)

Vilken härlig helg. Efter att ha hört så mycket gott om Koh Phangan så bestämde vi oss för att åka dit i helgen.

Vi packade två ryggsäckar och tog båten dit. Vi bestämde oss inte innan för om eller var vi skulle sova över natten. Spännande :-)

Alla svenskar vi har träffat här har pratat om samma strand, och samma hotell/bungalows, som de fullkomligt älskar, och det var Salad Beach på Koh Phangan. Så när vi efter 30 min lugn båtresa kom fram till Koh Phangan, tog vi en taxi till Salad Beach. Nu fick vi äntligen åka en öppen taxi, där man sitter på flaket utan dörrar och fönster. Barnen tyckte det var super kul medan jag satt livrädd, han körde som en riktig fartdåre på de smala slingriga vägarna.

När vi kom fram såg vi direkt varför denna strand är så oerhört populär. Härlig vit sand och kristallklart vatten. Däremot var den mycket mycket mindre än vad vi trodde, det fanns ett par bungalows-stäleln och två hotell, men det var allt. Väldigt lugnt och fridfullt, ett riktigt paradis, men inget ställe man skulle vara på en längre period känner vi. Vi åt lunch på svenskägda Salad Hut, det var de bungalowsen vi hade blivit så starkt rekommenderade, men när vi frågade efter ett rum för natten fick vi veta att det var fullt. Senare fick vi också veta att dessa bungalows bör man boka ett halvår i förväg för de är så populära. Och det beror mest på att det är nästan enbart svenska barnfamiljer som bor där.

Vi gick vidare längs stranden och hittade en jätte härlig pool, i tre etage med olika vattendjup i alla pooler. Här ville vi hänga, så Jonte traskade iväg för att kolla om det fanns nåt rum ledigt här.

Han träffade på en supertrevlig säljare som gladeligen visade runt honom på hela den lyxiga anläggningen. Jonte fastnade för ett härligt rum med egen pool, men tillsist bestämde vi oss för att det fick räcka med ett härligt rum med egen jaccuzzi.

Sen spenderade vi helgen med att enbart slappa, leka med en nyfunnen svensk vän Teodor, bara njuta av den lugna atmosfären på Salad Beach.  Jonte passade på att snorkla då vattnet här var mycket klarare än vattnet på Koh Samui. Bella lärde sig av Teo att det är lättare att simma under vattnet, så hon hade fullt upp med att simma, slå kullerbyttor under vattnet och dyka med honom. Det är tur att hon har kommit på det först nu, för Teo hade simmat så mycket under vattnet här att han fick öroninflammation.

På kvällen satt vi på stranden och åt en god middag och efter det gick vi vidare till en strandbar, men Alexander var så trött så han och pappa gick och la sig och Bella och mamma tog en efterrätt och lekte med lite fler svenska barn innan vi också slocknade på vårat fina hotell.

Själva resandet har gått väldigt bra för oss här i Thailand, det har aldrig krånglat, men när vi skulle åka hem så var båten 45 min försenad. Vi tänkte då hänga i den stora lekparken precis vid piren, men det fanns ingen skugga. Så alla sakerna var på tok för varma och vi klarade inte av att stå i solen, då hela familjen har bränt sig lite i helgen (mest Jonte) Så vi satte oss på ett cafe istället och njöt av lite goda bakverk.

Väl på båten började en jobbig resa. Det blåste inte så mycket men till och från gungade båten en del. Jag som lätt blir sjösjuk kände att det här kommer bli en lång resa, och efter ca 15 min säger Isabella att hon kommer kräkas. Så vi springer till toaletten och duktiga Bella klarar sig hela vägen tills vi precis kommer innanför dörren. Efter det kräks hon en gång till i en påse innan vi utmattade stiger i land. Vilka duktiga barn. Inga tårar eller gnäll trots den jobbiga resan. Vad stolt jag är över mina duktiga barn!

Nu ska vi spendera de sista dagarna i vattnet och i solen. Det är verkligen underbart här, men barnen saknar sina komipsar, sitt hus, sina saker, gympan, ja allt i Tumba, så för deras skull känns det som att det räcker nu :-)