cissiblogg

Så länge jag kan minnas har jag av någon anledning velat besöka Kinesiska Muren, idag var dagen inne.

Natten var inte så bra, vi har Jet Lag hela familjen så vi sov mellan 20-23 och sen var vi vakna fram till 04, segt. Men vi väckte barnen vid kl 9 och kl 10 satt vi i en taxi på väg mot Den slingrande stendraken. 500:- kostade det hela vägen till muren, 1,5h från Peking. När vi kom fram blåste det kallt nere i byn Badaling så Alex köpte en halsduk. Vi stannade till på Subway och tog en macka och varm choklad. Sedan gick vi mot entren. Man kan gå upp på muren på många olika ställen. Vi valde det närmsta och mest turistiska Badaling. Vi tvekade länge om vi skulle välja något annat ställe pga att det varnas på alla forum om alla påflugna försäljare som följer efter en på muren och rycker och sliter i en. Eftersom vi hade fått vara med om detta vid Förbjudna Staden, och speciellt Bella tyckte det var så jobbigt så övervägde vi att välja något annat ställe, men tillslut valde vi ändå Badling pga att det skulle vara den mest lättklättrade delen på muren.

När vi åkte taxin mot muren så kunde man följa muren längs bergstopparna, obeskrivligt häftigt att se den slingra sig i bergen, så magnifik. Vi kom fram till entren, betalade 45:- per person och började gå uppåt. Vilken känsla! Utsikten var så vacker. Strålande sol och uppe på muren helt vindstilla så det blev en riktigt varm och skön promenad. Det var riktigt riktigt brant på sina ställen och det var knappt att barnen orkade. Men när vi sa att Fredrik skulle vara stolt över dem som körde backträning på Kinesiska Muren så satte de fart. Väl uppe på fjärde vakttornet (det högst belägna vi kunde ta oss till med barnen) tog vi lite kort samt köpte lite souvenirer. Bl.a. ett certifika var med ”I have climb the Great Wall of China”. Coolt tyckte jag och barnen, fånigt tyckte Jonatan som blev utan certifikat.

Det var inte en enda försäljare på eller vid muren. Det har verkligen sina fördelar att resa under lågsäsong. Jag kan också tänka mig hur jobbig klättring det är när det är 30 grader varmt ute. Men fotograferingen av Bella fortsatte och fortsatte. De flesta frågar inte ens och de som frågar får ett bestämt ”No” tillbaka.

Efter en härlig promenad och lite bergsklättring på muren vände vi  hemåt. Vi promenerade bort till tågstationen några kilometer bort men det visade sig att nästa tåg skulle gå om 1,5h. Slöseri med tid. Vi såg ingen vanlig gul taxibil utan föll för trycket att åka svarttaxi. Vi hade bestämt oss innan för att det ska vi iallafall inte göra, man kan ju bli lurade och rånade. Hursomhelst så hoppade vi in i en skumpig, risig minbuss, där det redan satt lite andra folk så vi fick klämma ihop oss rejält. Efter en tag släppte de av de andra personerna plus han som hade plockat in oss och som vi hade förhandlat priset med. Så nu var det bara vi och chauffören kvar som inte pratade engelska. Han körde inte samma väg som vi kom utan svängde av den vanliga vägen och Bella märkte att jag och Jonatan började bli lite nervösa. Hon är ju så otroligt ordentlig och gillar inte att göra saker man kanske inte riktigt får göra ”Mamma, är detta en riktig taxi?” ”Eh nja typ” ”Mamma den hade ingen taxiskylt” ”Nej men det har inte alla taxibilar i London heller, gumman det är ingen fara” Precis när jag sitter och försöker lugna min oroliga, ordentliga dotter så stannar minibussen och dörren öppnas. Där står en ny minibuss och en ny chaufför. ”Ut ur bilen, skynda er” säger Jonatan. Så vi ut ur bilen och in i nästa bil. Får lugna Bella lite med att det går säkert bra det här..men för att vara ärlig så var jag riktigt orolig. Allt gick bra, och det verkar vara helt ok att åka taxibilar här utan skylt på. Vi åkte det hem till hotellet ikväll också och det var inga problem.

Den här nya chauffören körde oss genom hela Peking, så vi fick se otroligt mycket på vägen. Mycket uppskattat då vi är här så kort tid. Han körde oss till Pearl Market, till barnens stora förtjusning. Det är en typ av inomhusmarknad fullt med billiga saker. Vi köpte två par skor till barnen och Bella köpte en plånbok. Kommer bli intressant att försöka packa imorgon, i våra redan fulla resväskor, men på något sätt brukar det alltid lösa sig.

Efter Pearl Market gick vi och åt på en riktigt kinesisk restaurang. Helt ok mat, ingen smaksensation. Vi tycker bättre om Thaimat, jag tycker kinesiskmat ofta är lite smaklös, men jag kanske har haft otur. 130:- för 4 personer inkl 2 öl och 2 läsk, kan vi väl inte klaga på direkt.

Nu har vi tagit det lugnt på hotellrummet och låter barnen vara uppe lite längre så vi allihop kanske kan sova hela natten. Imorgon har vi en sista oplanerad dag i Peking innan färden går vidare mot spännande Down Under.

 /Cissi